Dagens Nyheter – 21 februari 1871, sida 1

RR nt nn a är nå att förstöra disciplinen och demoralisera befälet, så alt detsamma till stor del består af krypande, karakterslösa ögontjenare, blund hvilka naturligtvis, under sådana förhållanden, de sämsta hafva störeta sannolikheten att befordras till generaler och högre officerare. Konungen kan vidare med främmande makter afsluta de mest okloka traktater och inkasta landet i ett för detsamma ruinerande krig, dervid endast rådfrågande sina personliga tycken — och sina efter eget val uttagne rädgifvare. En svensk konung kan således, sedan han bringat våra stridskrafter i det sämsta möjliga skick, gifvande efter för sina personliga nycker och en dåraktig maktlyst: ad, framkalla kriget och sålunda föra hela scn kraftigaste delen af nationen till slugtbäinKen eller i fångenskap samt bringa landet till ett lydrike under inkräktaren. Ehuru vår historia lemnar talrika exempel på regenters oförmåga att betrygga nationens yttre oberoende, har det dock hittills varit andra länders, och nu senast Frankrikes, historia förbehållet att ådagaläigga de yttersta konseqvenserna deraf. Ännu för ett år sedan ansåg mången hos oss, och icke minst inom det läger der man nu ifrar för de kungliga anslagspropositionernas beviljande, att fransmännens kejsare öfverträffade andra regenter i statsvishet samt att hans ministrar och generaler voro öfverlägsna andra länders iregerivgsklokhet eller militärisk talang och skicklighet. Nu anser åter hela Europa, ätt den ifrågavarande manner, hans ministrar och generaler voro motsatsen af vishet, klokhet, skicklighet och talang, för att ej nämna det anseende af landsförrädare en eller annan af dem dessutom lyckats Jförvärfva. M Anser man nu, att de personer, som 1 vårt land motsvara de nyssrämnda, blifvit dem i cn hast öfverlägsne? . Om vi blefve på allvar anfallna af Preussen eller Rygsland under det vått krigsväsende befunne sig i sitt nuvarande eländiga skick, kunde vi då rimligtvis hoppas att slippa undan med förlusten af höla vår reguliera arm och våra fästningar — med att blott få en fjerdedel af landet förhärjadt och med att erlägga eerhörda krigskontributioner? Och om vi betalade de summor, som regeringen nu och framdeles fordrar, samt ij allo antoge det af densamma framlagda organisationsförslaget — hvad berättigar oss ändock att hoppas, det vi ej, i händelse af ett dylikt Hendåtligt anfall, skulle bringas derhän, att vi fiovge anledning att afundas det nuvarande Frankrikes öde? Men äfven. ett ur rent militärisk synpunkt godt erganisationsförslag skall ej afhjelpa vår värnlöshet — så länge det nuvarande inre tillståndet förblir orubbadt; och så linge förblir också det af den i talmannen Sundbergs helsningstal till andra kammaren äsyftade prestmannens råd, nemligen att afstå från, all. tanke på sjelfförsvar, det mest..par. triotiska, ty cenDgt detta komme vi åtminstone. icke att under freden. göra onödiga uppoffringar. Man skall härtill svara, att om, sedan vi underkastat oss alla möjliga uppoffringar under fraden, vi likväl, när kriget kommer, duka under för öfvermakten, 8å Hafva vi dock gjort hvad vi kunnat — vi hafva upp-.: