Dagens Nyheter – 18 februari 1871, sida 1

ss RR af sina angripare väldiga slag med bösskolfven. Hästen, hvars kropp alltmera sargades af de ursinniga vilddjuren, och som redan blödde ur många sår, flydde bort i riktning åt Gouroul. Tigrarno samlade sig för att göra ännu ett anfall. Nu upptäcktes att hästens ben icke längre ville göra tjenst; det sårade djuret begynte vackla; indianen såg tolf ohyggliga g2p Öppna sig omkring honem och från sadeln på häster, hvilken nu dignade ned till marken, störtade han sig i Gouroul samt försvapn i afgrundens evigt mörka matt. ENT. Efter jagten. Gabriel och Klerbbs hade vid stjernornas matta belysning endast kunnat se en och annan episod af det förfärliga drama, som först i Gourouls bottenlösa afgrund nådde sin upplösning. Ännu en stund hörde de några heraska, klagande ljud, som vittnade om hästens eller ryttarens dödskamp. Tigrarne hade upphört att ryta; men vissa häftiga Tosslingar angåfvo att deras raseri numera yttrade sig mot ett lik. Snart blef det alldeles tyst på Aen högra ILutchmi-stranden ; tigrarne hade efter väl förrättadt värf återvändt till Ravanapassen. Våra resande lemnade trädet, och de gjorda sig icke tid till att meddela hvarandra sina EVA. BERÄTTELSE FRÅN INDIEN. Ge.