Dagens Nyheter – 18 februari 1871, sida 1

materiel, det har icke kämpat denna sista förtviflade strid, som, utgången måtte hafva blifvit hvilken som helst, dock skulle höljt det med ovansklig ära, utan det har föredragit att öfverlemna denna arme och derna materiel i preussarnes händer. Dess högste bejälhafvare synes icke hafva varit vuxen sin vost, och dess folk har mot preussarne viktat skarpäre ord än hugg. Gårdagsnumret af Allehanda meddelar ett af tidningens korrespondent i Paris den 29 januari skrifvet bref, hvilket, då redaktionen deremot ej inlagt 2ågon reservation, ännu mer styrker oss i den förmodan, att Alle handa-redaktionen mera grämer sig öfver att dess profetior icko slagit in, än hon har aktning för så oerhörda lidanden, som drabbat den franska natioren, — dess ledande män ej mindre än den stora massan af folket. Nämda bref börjar på följande sätt: Förhoppningarna — illusionerna om man så vill — räckte ända till sista dagon. Nafionalförsvarsregeringen (hvilken ironi i denna titel!) skref depescher, som ti lögnaktighet icke gåfvo Palikaos efter, och talade om zegrar, der verkligheten visade nederlag, skref proklamationer om visskecen att segra. der omöjligheten var gifven, lät sina inspirerade blad skrifva om att lifsmedlen skulle räcka till Kalfva mars, då de i verkligheten ieko kunde sträckas ut längre än till de första dagarne af februari. Öeh så en dag får Psris veta, att underhandlingarna pågå sedan två dagar och att segraren begagnar sig af sina rätt att låta oss gå under vket. Och längre ned heter det i samma bref, som alltigenom innehåller hån och anvklagelser mot försvarsregeringen: Det måsto genast sägas, att denna ledning varit i högsta måtto usel, Regeringen, som på grund af förhållandena hela tiden kunnst styra med full diktatorisk makt, har ovedersägligen visat sig oförmögen att fylla sin plate. Detta gäller både der militära ledningen, den politiska hållningen, dör civila administrationen och den ekonomiska. fördelningen. Jag skall längre fram gifva fulla skäl för detta mit omdöme. Vi stå nära nog mållösa inför så hårda ord, de bSittraste och — tilläggom det — bland de mest orättvisa, som vi hört yttras om dessa krigshändelser och deras ledare, Det föreföll oss förklarligt att man kunde lofprisa hjeltemodigaansträngningar, äfven der framgången var mindre än tvifvelaktig, men vi förstå deremot icke huru man med god min kan smutskasta och sparka på det offer, som ligger afväpnadt och krossadt af olyckan. Af de mångfaldiga uppgifter rörande administrationen i Paris som yi sett, i synnerhet i engelska tidningar, finnes ingen som icke konstaterar att regeringen gjort allt hvad den kunnat och mer än man väntat. Och talar dem öfver fyra månuder långa : belägringen icke tillräckligt i detta afseende, denna belägring, hvars svårigheter icke kunna mätas eller tänkas? Hvad ledrvingen af de militära operationerna beträffar, så hafva vi hört kompetenta domare i det. fallet afgifva det vitsord, att Trochuäfven gjort allt, som han under dylika omständigheter och med de;medel som stodo honom till buds kunnat göra och att han från Paris icke medför någon föck på sin ära som militär, på sin heder som fransman. Om Dagligt Allehanda. ofta under kriget gjort sig löjligt genom sina segertolkningar af telegrammer, har det visat sig likaså ömkligt genom sina nu uttalade fördömelser. 3 ks Ne ber sen SENT EN net Se SR