Dagens Nyheter – 17 februari 1871, sida 1

hel timma för att, gående öfver tjugo dödade tigrars kroppar, komma fram till Mounoussamy. Vill ni våga ett sådant försök? Big ja, och jag skyndar före er. Gabriel slet gig i håret med båda händer men han teg. Natten, som alltid infinner sig så hastigt i dessa trakter, hado nu kommit med alla sina fasor. Så linge skymningen det tillät, hade våra två resande bevittnat indianens oerhörda kamp. Tigerskaran följde honom i back och häl under hans ridt mot klippväxgen, och då han hunnit fram till donna, reste han sig upp och blef stående på hästryggen, under det han gjorde otroliga ansträngningar for att med tillhjelp af sina jernnaglar förpassa Big uppför branten. Försöken misslyckades; han sjönk tillb:ka ned i sadeln, stötte sporrarne i hästens sidor och red åter med förtviflad fart tillbaka samma vig ham nyss tillryggalagt. Genom att aflossa två pistolskott mot tigrarne beredde han sig tillfälle att, innan dessa hunnit hemta sig från sin häraf framkallade förskräckelse, passera dem nllecsammans. Också for han fram med vindevs hastighet. Utan att vara sårad, uppnådde han flodens etrand; men de vigaste bind vilddjuren hade relan uppbunznit honom. Den afvipnade hin4. som Vvirned dun kärde snart deras avd hans nakna Isttes Hucadv som em Konustberidare i geadeln, fortsatte han ännu en stund kampen, i det han tilldelade de mest närgångna