Dagens Nyheter – 17 februari 1871, sida 1

kontrasten är i verkligheten mycket ringa. Strasbourgs-monumentet på Pizce de la Concorde är änvu i dag betäckt med immortellkransar, men deremot finnas inga på staketet omkring Vendome(Napoleons-) kolonnen. Det är icke så wånga bodar som vanligt öppna vid boulevarderna och ingen blomstermarknad vid Madeleinekyrkan, men kafderna tyckas vara i full blomstring och icharkuteribodarnes fönster ser mun ett rätt vackert lager af konservdosor, men föga kött. Jag har ännu icke hunnit 86 mig om, annat än på boulevarderna och Rue de la Paix; hufvudintrycket af dessa sträckor och af Paris i allmänhet har hos mig I att det ännu återstår för mig att leta TD oämdet efter h 2) och efter d efter elänuct efter hungern ) och efter de scenor som skulls 2Zöra en stad med 2 mil. lioner invånare, hvilken uthärdat 4!1a månads belägring, till dei nyare tidens märkligaste och intressantaste skådespel . På aftenen åt jag middag med en Lekant å Caf6 Peters i Passages des Princes. Vifingo Crbey-soppa, fisk, ypperlig rostbiff, sallad, sparris, syltade päron, en och en half butelj vin samt kaffe för 13 frank (9a rdr) person; det var en mycket bättre och billigare middag iän jag hade fått två dagar förut ä hotellet i St Germain (der tyska trupper ligga). Brödet var litet mörkt och litet grofmalet, men fullkomligt ätbart; köttet var bestämdt icke bästkött, ehuruviäl sådant fanns på matsedelu. Råttor måste beställas en dag förut, så litet äro de ofterfrågade. . Under det jag passerade boulevarderna räknade jag tre mycket välfödda hundar som fritt ströko orukring, utan att det tycktes väcka någon sensation hus förbigående menniskor. Folket såg ej ut som de hade lidit några umbäranden, utan voro vid vanligt hull ock lynne. Efter middagen gingo vi på en konsert, som iuför en full galong af välklädt bättre folk, gafs till förmån för de sårade; den utmärkte sig endast gesom sin oerhörda tråkighet. 2) Om vi hade varit i Paris den 2 februari och träffat denne engelsman, skulle vi genast ha kunnut visa hono:R vägen fill ett hus, hvarifrån man redan den 22 åveember skref till oss: Jag a i mitt normala tillstånd. När sredt skall det smaka bra uninna sig riktigt mitt och att ma sig med Det varindå derligt att en ha brinsle till stt icke en person af den för dagen lefvande klassen som skref detta. Red af DUN