Dagens Nyheter – 17 februari 1871, sida 1

Paris efter kapitulationen. En engelsman, korrespondent till Times, har redan den 2 februari lyckats komma in i Paris. Han skrifrer om ankomsten dit och de första timmarnes erfarenheter: Hr Jules Favre har förkunnat att, i anseende till den retade psinnesstämningen mot England, vill han icke svara för någon engelsmans lif som nu kommer till Paris. Vi tro förvissade att hr Favre gjort siva landsmin orätt och att de ej äro sådana vilddjur som han beskrifvit dem. De sågo mycket besked liga ut när vi körde framåt den breda avenyen öfver glacion, öfver gräfven, genom ringmuren, förbi en mycket konstfallt uppförd bärrikad, tills man hejdsde oss vid accisbommen, der de uthungrade Parisarne läto oss betala några frank i accisafgift (octroi) för de lifsmedel vi förde med oss till utdelning bland dem. Brödet som syntes i vår kärra var så frestande för en grupp qvionor, hvilka betraktade vår infart, att vi på deras böner gaf dem deraf. Fem år hade förflutit sedan jag förra gången stod under CAre de Piroie (vid slutet af Champs Elystes). Hvem kunde vid ettsådant tiflfälle som detta underlåta att reficktera! Dev föreföll oss ensrare som en dröm än verklighet när vi kl. 4 på eftermiddagen körde framåt Champs Elysåes i nära nog det enda åkdon som syntes, oaktadt det var den tiden då eljest de flesta åkande der äro samlade. Trottoarerna voro temligen väl fyllda med en hop folk som såg temligen gladlynt ut. Fruntimren voro till och med klädda i ljusa drägter, så nätta och koketta som någonrin, men de voro ej på långt när så talrika som förr. Flertalet af männen bar ett eller annat slags uniform; i deras hållning oeh uttryck märktes ej ovanligt allvar eller nödstäldhet. Folket, både af ena och andra könet var uppenbarligen ute på promenad. och omkring den lilla marionett-teatern vid Rond Point sågs så mycket folk som vanligt. I Champs Elyses syntes inga militära tillrustningar, inga befästningar. Jag måste säga att hela denna ryktbara promenadplats såg ut som den plägar, utom att det icke fanns så mycket som ett dussin åkdon på hela sträckan samt att der syntes vida mindre eleganta damer än fordom och mycket mera uniformer. Allt under det vi åkte längre blefvo vi mer och mer öfverraskade af nsåknaden af förändringar. Det skulle vara svårt för mig att rodogöra för hvad vi precis väntat att fi se. Jag förmodar att litet hvar har gjort upp för sig sjelf någon föreställning om Paris, sådant det är, i motsats till Paris sådant det var, mon