Dagens Nyheter – 15 februari 1871, sida 2

— Tigrar, Vi känna icke till annat villebråd här i trakten. — Herr Gabriel, sade Mounoussamy, med hög röst, emedan han satt vid bordets ena ända och Gabriel längst ned vid den andra; är ni säker på er häst? — Ja, herr Mounoussamy. — Har han sett någon tiger, er häst? — Ja, svarade Gabriel på måf4. Inom sig tänkte han: Min häst är åtminstone lika van vid tigrar som jag sjelf. Hinduen gjorde ett tecken med hufvudet, hvarefter han tillade, vändande sig till de öfriga gästerna: — Mina vänner, då den sista stjernan förbleknar öfver Goala-berget, begifva vi oss utaf. Mitt stall skall hållas öppet hela natten. De som icke lita på sina egna hästar må välja bland mina . , . Och nu gå vi att njuta hvar och en af sin frihet. Han steg upp, och sammalunda gjorde alla de öfriga. Stående vårdslöst lutad mot sin mans axel, utdelade Eva tjugo leenden. En hvar af gästerna fick sin beskärda del och erfor dervid en himmelsk lycksalighet . . . Klerbbs och Gabriel voro de sista som lemnade matsalen. Gabriels trånande blickar följde oupphörligt den förtrollande värdinnan, medan hon framgick under trädens löfhvalf, fattande med händerna de sköna blommor som gång efter annan snuddade vid hennes ansigte och skuldror, Den äkta mannen, som