Dagens Nyheter – 14 februari 1871, sida 1

tanken på att röna framgång i sin kärlek. För några dagar sedan sade en af gästerna till mig, i det han märkbart bleknade: Jag är förlorad! Jag tror att Eva smålog åt mig!4 — Hvad, tusan, är det för märkvärdiga historier ni dukar upp! utbrast Gabriel, Hvilken sällsam komedi uppföra ni då här, mine herrar? Ni äro tjugo som göra en och samma qvinna er eour, och ni darra för hennes man! Detta är ett förhållande, så fullkomligt indiskt att jag icke alls begriper det. — Ack, herr Gabriel, om ni tror er finna i Tinnevely samma seder och samma ton som i Paris, då misstager ni er betänkligt. Ni får anse att ni nu kommit på en annan planet. Parisarne äro besynnerliga; de föreställa sig att de öfverallt skola återfirna boulevard de Gand, Chaussbe dAntins salonger och Molidres äkta män. Ah, min Gud! om Ostoch Vestindien klädde sig, talade, lefde på samma sätt som Paris, då kunde en hvar gerna stanna vid hemmets härd; resor tjenade till intet, och betydliga qvantiteter af salt kött kunde besparas; vettgiriga menniskor behöfde då icke utsätta sig för oceanens stormar, lida skeppsbrott och bli behäftade med vissa svåra hjertlidanden . .: Konversationen, eldad af tropikens herrliga drycker, började nu bli allmän; till och med hinduen Mounoussamy talade. — Hör på hvad man säger omkring er, herr Gabriel, sade Klerbbs, och ai skall nogsamt