Dagens Nyheter – 11 februari 1871, sida 1

afstånd från oss. Jag hade Harrison i sällskap, och vi medförde tillsammans nära 350 kor. Det var nästan omöjligt för oss att vända tillbaka, emedan kreaturen i tre hela dagar varit utan vatten. ns Vårt följe utgjordes af tillsammans 20 man, och hade vi till vår disposition 11 bössor. Huru många namakerna voro, vissto vi ej. För att få reda härpå utsände vi spioner, hvilka snart återkommo, berättande att fiendens antal var omkring 30. Vi höllo råd och beslöto att öfverraska dem ; vi voro nemligen icke okunniga om att, i händelse vi sjelfva blefvo öfverraskade, skulle våra damarer, som gudnås icke visat sig vara några bjeltar, taga till flykten, utan att ens försöka göra något motstånd. Den 28 på morgonen — min födelsedag — begåfvo vi oss åstad för att utspana hvar fienden fanns. Vi upptäckte att namakerne lagt sig invid vägen, väntande på att vi skulle komma med våra kreatur. Men vi aktade oss. Först på aftenen, då fienden trodde oss ha beslutat stanna i vårt läger öfver natten, smögo vi oss till dem, och just då solen gick ned helsade vi dem med en skottsalfva. De gjorde endast föga motstånd. Efter att ha skjutit några skott, började de epringa. Som mörkret här i landet följer omedelbart efter solnedgången, kunde vi ej förfölja dem; endast en namak dödades, de öfriga sprungo, som hade de varit jagade af hin onde sjelf.