Dagens Nyheter – 11 februari 1871, sida 1

måttstocken af sina förvärfvade logiska insigter; han ger sig ej i stånd att med den, för ungdomen isynnerhet afgörande, öfvertygelsens värma uppfatta, vare sig premisser eller slutledningar; han finner en kärna af upphöjd frihet, som blifvit inkalkad i ett skolastiskt traditionelt skal, hvilket han snart känner sig ej kunna eller få knäcka utan fara för de tänder som skola bearbeta hans vidare andliga näring; han nödgas svälja kärnan med skalet, och instinkten inger honom fruktan för indigestion såsom följd af ett dylikt försök, Han skrämmes således tillbaka af en stel formalism, som ej kan passas in uti och omsorgsfullt skyddad af sina målsmän, ej heller kunnat brytas af den förutilarde tidsandan. Han ryggar, kort sagdt, för en medeltidsställning i slutet af 19:de århundradet och lemnar den stereotypa lärobyggnaden i sitt värde, utan att för den känna någon inre samklang i sitt för fri odling beredda förstånd. Juridiken och embetsmannabanan öppna bättre utsigter för hans behof af intelligent frihet. Lagstudiet grundar sig på förhandenvarande förhållanden i en visserligen bestämd, men föränderlig form, som har anspråk på perfektibilitet, men ej på fullkomlighet eller fullständig afslutning. Deruti ligger en sträfvan vidare och framåt, som jemte dess praktiska mångsidighet lättare tilltalar studieidkaren, om den ock för en mera liflig och till forskning riktad själ: företer en stundom trivial gestalt; mintesramsor har studenten insupit till mättnad i skolan, han vill ha lif och anda i sitt votande — och hvarken lagparagrafer eller siffror mana med underlig makt hans håg. Kan då för denna ej finnas något begärligare? Han vill dricka vishet ur tidens kastaliska källa. Vetandet i och för sig i flera eller en, för hans anlag bestämd, riktning lockar honom mera. Med frihet att välja, slefvar han uti sig ur allt möjligt vetandes olla potrida, en mer eller mindre dryg portion, för att hafva så stor reskost, som han kan med sig bära på dem sociala kappränningen, Han har tilläfventyrs i skolan fått smak för naturvetenskapernas elementer; han har lyftat en flik af Isis-slöjan och der bakom är något som mäktigt tilltalar hans anande själ. Gud i naturen är, honem en mer än annorstädes tilltalande uppenbarelse; han känner sig i den fri, sjelfständig och — fastän alltets slaf — sin egen herre. Topp, det der hemlighetsfulla, intrycket att blifva vis på sin egen natur och på så mycket annats äfven omkrirvg honom; att i ett upplyst sträfvande kämpa emot förgängelsens makter — det ligger för den unges håg. Och sålunda väljer han medicinens studium; han hänföres alltid af studiet, utan att tinka på hvart det leder, — alltid blir det någon råd återigen. Och så väljer han det yrke, som, öfversvämmadt af brödlösa yrkesmän, leder till en förhatlig klientjagt, till en tröttad och nedsättande sinnesstämning, hvaruti han på slutet anser sig sjolf för en dåre och verlden för ett kaleidoskop. Se här, unge vetenskapssven, hvad du har att välja på sedan du viktat dina steg åt abstraktionens horisont. Den glöder lockande på afstånd, i bakgrunden af det sociala hvimlet — men, ej alltid hvilar en gudinna på dess strålande rosenbädd. Bland