Dagens Nyheter – 11 februari 1871, sida 1

visserligen alltmera vetenskapligt bildade krafter och individer, men ändock sannolikt ej i ett förhållande som kan motsvaras af det betydliga antalet filosofie studiosi, med den för deras utveckling oundgängliga och betydliga studiekostnad. Här måste således blifva öfverskott. Slutligen återstår det medicinska studiet. Såväl hvad beträffar det antal studenter som egnat sig åt detta, som sjelfva studiets mångsidiga förberedande utveckling under ifrågavarande tidsperiod, har detta ökat sig mest. Ja, det har på aldra sista tiden såsom studium kommit hvad man kallar en vogue och har, oaktadt de med naturvetenskapernas fortgående utveckling sammanhängande, oupphörligt vexande fordringarno på rtörkunskaper, dragit till sig en sådan mängd studenter, att framtiden för fertalet bland dessa ej kan synas annat än rätt mörk. Detta lärofack kräfver den, utom all jemförelse med de andra, längsta, dyraste och mest ansträngande lärokursen, som i tid och kostnad kan med full sanningsenlighet antagas motsvara 2, i de flesta fall 3 till och med 4 kurser inom de andra fakulteterna, ifall ej anlag och arbetsamhet äro nog tillfredsställande. Den medicinska tjenstemannakåren inom det allmännas eller statens område har visserligen ökats, men ej på långt när i förhållande till de nuvarande och snart blifvande aspiranternas antal. Utrymmet för yrkesverksamheten, grundad på helt och hållet enskilt förviärf, har betänkligt aftagit, i jemnbredd med den starka tillökningen i yrkesmännens antal, så väl i städerna, som i de landtliga samhällen, hvilka möjligen förmå underhålla och motsvara de erforderliga anspråken. Läkaren, som på en alldeles specifik lärobana en gång tillkämpat sig den praktiska licensen, har svårt att, med afseende på hvad studiet kostat honom så väl i tid som medel, sedan inslå på ett annat yrke, med hopp om att der inlära färdighet eller vinna den framgång som kan motsvara hans förvärfvade insigter, kulturståndpunkt och lefnadsåsigter. Hans bestämmelse, vacker och upplyftande i sig sjelf, blir, om han ser sin utkomst afskuren, för honom blott ett tungt öde, mot hvars oböjlighet hans sociala illusioner krossas, och som, ansträngande för alla hang förmögenheter, lemnar honom till offer för missmod och misströstan, när dock både mod : och kraft äro af högsta nöd för ställningen. Hvilken är nu orsaken till det påpekade missförhållandet inom vår akademiska verksamhet? -— Låtom oss, för att röja den, återgå till det akademiska lifvet i dess specialriktningar och börja i samma ordning som ofvan, med teologiska fakulteten. Vi antydde nyss det, i förhållande till kyrkoståndets många tjenstebefattningar och tydligt kända behof af förstärkningsmedlemmar, ringa antal studerande som egna sig åt detsamma, om man tar i betraktande det betänkliga öfverskottet för de andra studiegrenarne. Den intelligento unge mannen, med sitt redan vid elementarläroverket inhemtade förråd af exakta kunskaper och studiematerialier, möter inom den stationära teologiska fakulteten en massa gammaldags auktoritets-sofistik, om man så får benämna dogmatiken, bestämd efter en sedan århundraden bestående, felaktig, illa utförd eller rent af understuveken exegetik, passande för ett uteslutande system. Han mäter denna efter