Dagens Nyheter – 11 februari 1871, sida 1

RV till stam, hvarunder vi visserligen hade många äfyentyr och lyckades göra en och annan fångst; men som jag tror att en detaljerad redogörelse för alla dessa händelser skulle trötta dig, vill jag endast omnämna några mera pikanta episoder. Icke mindre än fem särskilda gånger inom loppet af en ganska kort tid förde oss slumpen till Owaquambi. En dag då vi voro der — den 18 december — kom höfdirgen Naijhumma och begynte språka. Sedan vi vänligt och gladt samtalat en stund, vände han sig till mig och frågade om jag ville blifva hans son -—— ett anbud gom jag likväl af lätt insedda skäl afslog. Då bad han i stället att jag åtminstone skulle antaga hans namn, hvilken önskan jag genast förklarade mig villig att uppfylla. Och är det således från och med denna dag jag hetat Naijhumma. Julen kom, och med den fördes tankarne ovilkorligen på hemmet. . . Genast efter ingången af januari månad 1870 skildes jag från Green i Ovaquambi; han skulle då begifva sig österut och jag hade beslutat att återvända till Damara-landet. Den 27 februari anlände vi till vattnet Otjembinque. Der väntade oss likväl ett äfventyr som förtjenar omtalas. Två Damaragossar kommo till oss och berättade att de hade rymt från en bottentottisk krigsstyrlka som var lägrad på endast 5 engelska mils