häftighet att icke en enda gång en minuts uppehåll förekom. Det var också i början af oktober vi mottogo en inbjudning att besöka Owakingerastammens höfding. Den 10 begåfvo vi oss åstad och framkommo den 12. Vi sände bud till höfdingen med underrättelse om vår ankomst, och han lät till svar säga oss att vi skulle infinna oss på en af honom anvigad plut:, som var belägen mnärmare hans warf. Efter en stund — vi hade knappt hunnit spänna från våra vagnar — kom höfdingen till oss i spetsen för 80 3 90 män samt en hel massa fruntimmer.De senare buro mat och en slags dryck, som smakade ungefär som vårt svagdricka hemma i Sverige. Vi gåfvo höfdingen krut, bly, knalihattar, knvifvar m. m. I stället fingo vi af honom 6 kor. Han sade oss att han var cen fattig man, emedan två grannstammar hade tagit ifrån honom alla hans kreatur. Detta var till en del osanning; ty han hade många kreatur qvar. Jag sälde två bössor åt honom för 8 kor stycket. Af Green fick han köpa en bössa. Höfdingens hela gevärssumling bestod förut af tillsammans 4 gamla portugisiska gevär. Jag hade en reffiad bössa, som han ovilkorligen ville köpa, men jag begärde 15 kor för densamma, och så mycket kunde han ej förmå sig till att gifva. Jag sålde sedan