Dagens Nyheter – 10 februari 1871, sida 1

af en fast lön eller ett utöfver hvad det nödtorftiga underkållet af hela familjen tarfvar föga vinstgifvande yrke, önska ofta att en eller flera söner skola vinna högre bildning vid akademien. Men fadrens förmåga, eller känsla af rättvisa mot de andra barnen, nekar honom att ikläda sig ansvaret för en 2 å 3 till 8-årig kurs om 800 till 1,000 tdr årligen; den bildningstörstande ynglingen ger sig af med hvad han af denna summa kan betinga sig och tänker: det blir väl råd för resten. De stipendier som i lyckligaste fall kunna underhjelpa kurser äro blott ringa bråkdelar af omkostnaderna och öfverstiga endast undantagsvis 150 rdr om året. De förr så ofta brukliga akademiska konditionerna ha, med utvecklingen af universitetsstädernas elementarläroverk och den allt sällsyntare blifna, snart sagdt ; omöjliga. privatstudentläsningen, hopkrympt till ett försvinnande fåtal och äro äfven allt annat än gynnsamma för den som skall egna sin tid åt akademiskt sjelfstudium. 5 os, inskränkta hjelpmedel, hvilkas ertre: sörsvåras proportionelt med det ökade tu: örbållandet i studentkatalogen, förlora ännu mer af sin betydelse gent emet det afseende på studiekammarens och lifvets komfort, fom nutidens hemseder och vanor alltmera kräfva, äfven för studerten, emot förr, då matsäeksätning var en för många vanlig sak o. 8. Yv. Och likväl sträfvar en öfverhandtagande del af det uppväxande slägtet efter akademiska studier, under det summan af förhållandena styrker att studenten nu måste inom de flesta studiefack inhemta betydligt högre kunskaper emot förr; att lefnadskostbarn att uppfostra på den enda tillgången naden vid universitetet, med minskad en-. kelhet i vanor, blifver betydligt större — och studietiden kan med all ansträngning, åtminstone för flertalet, ej minskas. Följden härutaf är visserligen ett för de festa onaturligt anlitande af andliga -och materiela tillgångar, båda ofta på ett för hela framtiden betänkligt sätt anteciperade på denna, för att bereda ett ändock sent inträle och oviss framgång i tjenstemannalifvet. Härunder har samhället gjort oaflåtliga ansträngningar för att allmängöra och höja elementarundervisninger och dermed, under inflytande af den hos oss rådande missaktningen för den medborgerliga ståndscirkulationen, dragit allt flera landets söner, utöfver hvad sunda sambhällsförhållanden kräfva, ifrån det materielt produktiva oeh industriela området in på det spekulativa, eller det, der kronans kaka och den ojemna honorar-reraunerationen hägra som framtida lön för arbetet. Man uppmuntrar den vetenskapliga och mwittra bildningen i det lofvärda syftet att göra hyfsningen allt allmänmare, men man förleder ock alltför många att söka, mindre genom den egna kraften och färdigheten, än genom . lyckan och gunsten hos andra, bereda sig tryggad utkomst och medborgerlig förzofran. Detta är verkligen ett betinkligt socialt symtom, som motarbetar kulturena sunda utveckling genom ett missförhållande mellan befolkningens, hvad man förr oegentligt men betecknande kallade, närande och tärande elementer. På den sista 30-års perioden har t. ex. studentantai let enligt Upsalas akadermmikataloger stigit i det för tiden och befolkningens tillväxt