Dagens Nyheter – 10 februari 1871, sida 1

Lr NR RA EE utvecklat sig vid våra högskolor. Såsom hufvudsakligen grundläggande dertill måste man antaga deåt långt, tilläfrentyrs och som man ofta hör klagas, alltför långt uppdrifna elementarstudiet vid skolorna; hvilket, med vissa dels ögonskenliga, dels på ganska god grund antagliga följder af betänkligt inflytande på den manliga ungdomens harmoniska utveckling, fyllt en och annan pedagogs, men ännu flera utom facket stående medborgares fosterlandsälskande hjerta med bekymmer och nu utgör en af dagens mest uppmärksammade sociala frågor. För den som har nära ett halft århundrades minnen tillbaka är det i alla händelser visst, att studentfordringarne blifvit under loppet af ett 30-tal af år i många slycken betyåligt stegrade; att nya, förut vid skolorna ej odlade läroämnen i dessa ingått, hvilka, om ej. obligatoriska för alla, dock af de flesta student-abiturii idkats och allt framgent näppeligen kunna undvikas, såsom ett betydligt plus uti elementarstudiet. Detta kan nu i och för sig ej vara så särdeles förkastligt, helst dessa läroämnen samtoch synnerligen ligga inom det för all bildning högvigtiga naturstudiets område, under det villigt bör erkännas att ej obetydliga steg tillbaka blifvit gjorda uti de mindre nödiga gamla språkstudiernas fordringar. Erinras bör äfven, att förr, då en högre grad af vetande likaledes fordrade insigt i de naturvetenskapliga kunskaperna, dessas inhemtande genom sjolfstudium vid akademien kräfde både en dyrbarare tid och större ansträngning hos den då sämre grundbygda studenten och orekligen gjorde hans akademiska lärokurs både långvarigare och ofullständigare i förhållande till nutidens; ty det är klart att inhemtandet af elementarkunskaper i alla grenar måste gå fortare och-lättare för en yngling söm eger ständig bjelp och ledning af en kunskapsrik lärare, hvilken genom vana kan utveckla metod i sin undervisning, än när ynglingen skall från början på egen hand india vetandet i ett för honom splitternytt eller mycket försummadt läroämne. Med egen erfarenhet framstår åtminstone jemförelsen mycket tilltalande. Men en mera betänklig omständighet är den, att så väl målsmän gom lärare och de ambitiösa studentsvennerna sjelfva fordra att tiden för alla dessa kunskapers inhemtande vid elementarläroverket ej bör blifva längre nu än förr. Såväl målsmanrnen som ynglingen sträfva att den sednare må vara student åtminstone före 20 års ålder, för att ej se dess spänstigaste lefnadsålder förnött uti on lång, förberedande lärokurs, som först gör honom tjenstbar till medbörgerlig verksamhet sedan han, allmänt sedt, gått öfver hälften af lifvets normala väglängd. En ovanligare själskraft bryr sig väl ej så särdeles derom, äfvensom den, hvilken med sann kärlek för studiet har nog tillfredsställelse af detta — och i sjelfva verket kan räkna studenttiden såsom sin lyckligaste och mest afundsvärda lefnadsperiod. Men det är en materiel mara som äfven, jemte det ansträngande själsarbetet, och mången gång vida mer än detta och otåligheten att hinna till målet, trycker Apollos unge son. Detta är bristande tillgång på medel att bekymmerslöst uppehålla sig vid högskolan. Tjenstemän i lägre grader och det öfvervägande antal af hvad man kallar ej förmögna medborgare, som sitta med flera