Dagens Nyheter – 9 februari 1871, sida 2

och kunde vi således anse oss räddade. Två elefanter, som öfverrumplats af elden, befunnos liggande i floden, men deras tänder voro i det allra närmaste förbrända — en förlust på 800 å 900 riksdaler. Den 28 begåfvo vi oss till häst längre nedåt floden. Fem lejon voro i vår väg, och trakterades dessa med en hel mängd skott, men vi fingo intet. : Äfven efter giraffer och jamsbockar sköto vi, men utan resultat. Då vi framkommo till vår bestämmelseort, hade girafferna och elefanterna lemnat plåtsen; det enda som sköts var en struts. Resan fortsattes ytterligare utefter floden, och snart voro vi ej längre än på sin höjd 10 engelska mil från hafvet; vi kunde nemligen både se och höra bränningarne, Den 4 augusti dog en af våra damarer. Hans död föranleddes derigenom att han rökte en pipa och blef aldeles rusig häraf, så att han icke märkte att elden i pipan antände gräset, hvarpå han låg. Följden blef att han fick brännsår på benen, i hvilka sedan slög sig kallbrand. Se här huru begrafningen tillgick: sedan qvinnorna suttit kring den döde och med gilla röster utskrikit hans goda handlingar och egenskaper (t. ex. han gaf mig mat den dagen då jag hungradeX4 eller för tio år sedan fick jag en bock af honom) samt högljudt gråtit öfver hans bortgång (man kan göra sig en föreställning om höftigheten af