Dagens Nyheter – 8 februari 1871, sida 1

Som jag för någon tid sedan erhöll ett bref från Namaker-höfdingen Jan Junker, hvari ban förkunnade att alla hvita mön måste lemna landet, beslöt jag begifva mig till Cap, i synnerhet som alla mina handelsvaror voro försålda. Men beslut och handling följas tyvärr icke alltid åt. Då jag den 17 juni på väg till Cap anlände till Omaruru, fick jeg veta att ett hottontott-band uppehöll sig på vägen till Hvalfiskviken; alltså kunde jag icke komma fram på denna väg. Intrycket af den ledsamma underrättelsen utplånades emellertid deraf att jag i Omaruru blef mottagen af Green, som jemte två andra elefantjägare för tillfället vistades derstädes. Dessa frågade mig om jag ville deltaga med dem i en jagt. Skådeplatsen för denna skulle blifva Caocofiltet, dit ännu ingen mensklig varelse lyckats intränga i anseende till dervarande ofantliga borg. , Som tiden för vår återkomst uteattes till november månad, antog jag förslaget, dels derför att jag trodde alt jag möjligen skulle finna koppar i dessa vilda nejder, dels emedan man sado mig att der dvalies ofantliga massor af elefanter. Snart var jag redo, och dot bar af den 19 juni. Sällskapet utgjordes af hr Green, hv Todd och mig; och hade vi med oss tre vagnar, 23 tjenare af Damara-stommen samt dessutom omkring 60 personer, män, qvinnor och barn sammanräknade, Vi styrde kosaw förs