Dagens Nyheter – 8 februari 1871, sida 1

Sidneingrsöftversitt. Öm försvarsfrågan och rösträtien anställer Kristianstadsbladet några betraktelser, väl värda att återgifvas: . Den petition Norrköpings arbetareföreving föreslagit till regeringen, hvilken vi icke kunna betrakta annorlureda än som ett glädjande vittnesbörd derom, att introsset för det allmänna börjat tränga ned åfvet i de djupare lagren af samhället, har gifvit den i Sandsvall utkommande tidningen Sundsvallsposten anledning till att i en förnärmande uppsats, som utan någon reservation blifvit återgifven af flera tidningar) de der gerna vilja avser vara liberala, utösa åtskilliga samädelser mot den i samma stad befivtliga arbetareföreningen, hvars beslut att biträda Norrköpingsföreningens petition betecknas såsom en på samma gång ömklig och löjlig företeelse. — Man skall i sanvivg vara bra oförsynt, för att tillåta sig ett dyhkt srgrepp, hvars smädliga och frihetsfiendtliga beskaffenhet ligger i öppen dag. Om någon ville sätta i fråga att hrr kapitalister, som ju betala dryga skatter till staten och kommunen, skulle beröfvas dem tillkommande politiska rättigheter, så skulle sådant utan tvifvel betraktas som en i högsta måtto ömklig och löjlig företeelse: men när den fattige arbetaren, drifven dortill af den varmaste kärlek till sina fäders land, erbjuder detta land det högsta goda han eger, det som äfren den rikaste Cresus måste betrakta såsom varande af oicmförligt högre värde än allt gods och guld, neinligen it eget lif, hvilket han förklarar sig villig att offra, om fosterlandets väl det kräfver — då är det ömkligt ech löjligt, om denue arbetare vågar i sammanhang dermed ödmjukt bedja om att blifva delaktig af det första och nåturligaste af alla medborgerliga rälvighofer. Du skall lemna ditt hem, din maka och dina barn, som kanske svälta under din frånvaro, för att tåga ut emot fienden, och du skall dö på bataljtältet, om fosterlandet det kräfver, men du skall afsäga dig hvarjo förhoppning om att kunna ens på det aflägsnaste sätt med din röst utöfva något infytande på ditt fäernoslands öden! — unogefär så synes man önska alt samhället skall tilltala den talrika arbetarebefolkningen, af hvars svett och möda de förmögnare skörda de förnämsta frukterna, I bataljen skall arbetaren vara en hjelte, men i bemmet, under vanliga förhållanden, en föraktad paria, saknande de enklaste politiska rättigheter — liksom om det vore möjligt att sådana motsatser kunde förenas! Gel ieke nog. härmed: om arbetaren tror sig finna att häruti ligger någon orättvisa, om han vågar i sätta en förändring till sin förmån — sådant en både ömklig och sorglig företeelse. — Nej -— värda Sundsvallspost — om något i denna sak är ömkligt och sorgligt, så är det att en offentlig organ, som vill låta påskina att don hyser någon tillgitvenhet för samtidens stora arbete för upplysning och. fribet, tillåter sig att uppträda på ett dylikt sätt emot en förening, som lyckats förvärfva sig ett vidsträckt anseende för sansade och allvarliga sträifvanden att befrämja den arbetande klasscns bästa. Om trontalets märkliga yttranden angående vissa fremmande makter yttrar sig sjelfva den ytterst varsammsa och nästan deyvuerade Malmö Snäll-Post på följande sätt: Tideingarne ha: na gifvit oss trontalet -ordagrannt, Det är kort och rakt på saken. Det fästar sig förnämligast vid det stora kriget och dess inflytelse på Kuropa. Men deri förekomma uttryck, som skulle kunna väcka hos nägon den farhågan, stt kriget för oss stod för dörren. Det ytiras att krigslågan varit hittills begränsad till do två från början stridande ) Äfven Aftonbladet: