Dagens Nyheter – 7 februari 1871, sida 1

SR NT meg la 0 0 SR NANA Så framtiden. Det återstår emellertid någonting annat, och detta andra vigtigare, nemligen huru vi skola kunna på indelningsverkets ruiner ordna vårt försvar på ett både billigt och kraftfullt sätt. Vifrukta högligen att vederbörandes kärlek för indelningsverket i detta hänseende kommer att läsga ej så ringa hinder i vägen, i det alt frågan derigenom bringas så att säga på sned och att hufvudstriden kommer att blifva om indelningsverket och ej om vårt försvarsväsende. Det är ej utan att valen i andra kammaren tyda på en dylik position; men vi påstå, att om deita är förhållandet, så ligger felet icke hos andra kammaren, utan hos de ledande männen i den första. Det är nemligen en känd sak att desse herrar vid valen till de ständiga utskotten i början af riksdagen visade en obeveklig stränghet, så att de som i någon mån röstat mot anslag uteslötos ur ståtsutskottet. Andra kammaren kunde sålunda befara att första kammaren skulle tillvägagå på samma sätt vid tillsättandet af försvarsutskottet, synnerligast som det ryktet spridt sig att exc. De Geer skulle dit insättas för att tum för tum kämpa mot demokratien. I den omständigheten att hr Stjernblad, hvilken af de ledande männen i första kammaren begagnas såsom fana, förklarat sig vara för indelningsverkets aflösning låg icke någon full gsranti, ty sagde herre har beständigt visat sig vara framförallt en regeringsinkarnation, d. v, s. en sådan, bos hvilken regeringens vilja uppfyller alla de funktioner som eljest pläga fyllas af principer. Under sådana förhållanden var det af stor vigt för andra kammaren att gifva en fingervisning, så att vederbörande måtte få veta hvad klockan var slagen. Den radikala utgången af andra kammarens val får sålunda tillräknas, om icke helt och hållet, så åtminstone till en stor del första kammarens sätt att gå tillväga vid tillsättandet af de ständiga utskotten. Vi säga till en stor del, ty.det är ofelbart-att det äfven till en ej så ringa del måste tillskrifvas den demokratiska anda som allt mer och mer gör sig gällande i andra kammaren och den fruktan för första kammarens frikoxtighet i anslag som de senaste rixsdaga:nes voteringar gifvit giltig grund. Vare nu med anledaingarne till utgången af valet hur :Om helst, så hafva vi emellertid utskottet sådant det är. Hr De Geer och br Mankell, hr Henning Hamilton och -: Jöns Pshrssom hade vi så när sagt, och vi skule i sjelfva verket ej ha tagit så mycket fel om vi begaguat detta uttryck, ty ett par af de invalda ledamöterna äro i vår tanke fullt ut lika så radikala som Jöns Pehrsson, ehuru han fått mera ropet om sig. Resultatet är emellertid att de extrema åsigterna å båda sidor der hafva ett rikt tillfälle att bryta lans med hvarandra — ett tillfälle som vi förmoda ej heller af någondera sidan kömmer att försummas. Måtte-blott ur deras kontroverser utgå någonting för fäderneslandet nyttigt, så att ej svenska folket den 15 instundande maj måtte få skäl att om regeringens vidt utskrikga försvarsplan ropa: Parturiunt montes, nascetur ridiculus mus!