Dagens Nyheter – 4 februari 1871, sida 1

Gundla syntes inför dem — hade med tusen genomkämpade strider återeröfrat sin en gäng förlorade krona, de kände ej att den olyckliga qvinnan i detta ögonblick ödmjukt tackade Gud för sin räddning och sin upprättelse. Mitt herrskap!? — sade Gundla mildt, men värdigt, i det hon med cn afskedstagande blick öfverior det häpna sällskapet. — SSäkert är det ingen af er, som i sitt hjerta ogillar, att jag i denna stund beröfvar en far sin dotter eller hans gäster en för dem så föga passande värdinna. På årsdagen af hennes mors död bör hon i stillhet och lugn sluta dagen med frommare känslor än dem, som kännas här i — nöjenas krets, och med förböner för en far, hvars hjerta tycks ha inrymt alltför liten plats åt heliga minnen och åt sin oskuldsfulla dotter.! Den arma flickan sökte förgäfves genomtränga gåtan af de hemlighetsfulla orden, Hon blieckade frågande på sin far, som sted der i detta ögonblick blossande röd, men svarslös. Någonting dunkelt i hennes inre sade henne att det var ensamt hos miss Gundla hon borde söka skydd, Vi träffas snart igen! —sudo hon, ij dst hon gjorde en hastig och barnsligt ödmjuk nigning för sin far, hvarefter hon skyrdade fram till den väntande beskyddarinnan. Rosalie, stanna! — siammade baron Fingal med befallande ton. Rosalie, kom!4 — replikerade Gundla och