Dagens Nyheter – 28 januari 1871, sida 2

-—-VU UV AN Men det finns ju ingen qvinna på jorden så skön, så god, så from, så upphöjd och ädel som du, tant Gundla. Det är också derför som Londons förnäma verld velat hedra digi främsta rummet som gvinna, och i andra rummet som segervinnerskan vid pariserexpositionen. De här ädelstenarne, huru mänga tusendetal de än må ha kostat, ha i mina ögon sitt förnämsta värde såsom strålände intyg om dina dygder. Men Gundla nedslog sina ögon för fostersonens tindrande ömhetsfulla blickar; hans beundran föreföll den arma qvinnan som ett grymt gäckeri, och hon tryckte förstulet fadrens hand, för att hemta styrka under striden i sitt inre. Ack, hvartenda ögonblick hade hon bekännelsen om sitt brott på läpparne, men hon bäfvade ständigt för att sjelfmant från sin höga piedestal nedstörta den helgonbild, hon upprest i sonens själ. Hon kände att hans förakt skulle ge henne döden. Det vackra resvädret började snart visa sitt mindre goda humör, och redan följande dagen märkte man att oktober månad närmade sig sitt slut. En väldig storm blåste allt mer och mer upp sig till verklig ilska, och de resande fingo snart pröfva alla sjölifvets lidanden. Plötsligen började den hjeltemodigt arbotande maskinen kämpa mera konvulsiviskt. Efter ett doft buller afstannale den helt och