Dagens Nyheter – 28 januari 1871, sida 2

MMA hållet. Någonting hade brustit sönder i propellern; det stolta fartyget kastades som en spån på de rasande vågorna. Alla ombord grepos af förskräckelse, då man märkte att fartyget inte längre lät sig styras; klagan och jämmerrop hördes på alla kanter. Gundla, som icke angreps af den tragikomiska sjösjukan, hjelpte och tröstade de sina på bästa sätt. Pastor Hjort och Arthur voro förtviflade öfver att sjelfva vara så godt som redlösa. Fröken Rosalie slöt sig som ett uppskrämdt barn till sin beskyddarinna, och Gundla var för den stackars flickan den ömmaste moder. Så förgingo under dödande ångest den stjornlösa nattens långa timmar. Ånyo kändes en stöt, men icke invändigt, utan mot fartygets yttre sida. Alla darrade för ett skeppsbrott. Arthurs hufvad hvilade i modrens knä. SAck, om det är döden, så låt mig dö vid ditt bröst! — utropade ynglingen, hvilken alldeles maktlös omslingrade den, som så ofta gifvit honom skydd. Gundla ryste vid tanken på en bråddöd, och hon tryckte med outsägliga qval sitt barn till sitt bröst, detta barn, som icke visste att det lutade sitt hufvud mot en moders. Hon smekte den kraftlöses panna och beredde sig att med skälfvande läppar begynna sin bigt. Lampan i hyttens tak hade slocknat vid den sista våldsamma stöten och för