Dagens Nyheter – 28 januari 1871, sida 2

RÄTTEG. och POLISNYHETER. POLISEN. Stöld af räfskinn. Grosshandlaren J H. Hirsch, nr 6 Peter Myndes backe, har anmält att han sedan den 2 d:s från sin vind i sagde hus blifvit bestulen på 44 räfskinn, värda 320 rdr. RÅDHUSRÄTTEN. Mordet å advokatfiskal Montan. Ransakning med Josefina Eklund och f. kusken Gustaf Hedelin, rörande det å hr Montan begångna mordet, hölls i går i ransakningsfingelsets direktörsexpeditionsrum. Josefina Eklund infördes först. Ordf. (rådman Martin). Du vill nu uppriktigt bekänna . . . År det saravetet som vaknat? Ekland (som har om möjligt ännu friskare hy än förr, håret väl kammadt och smakfullt upplagdt samt bärande sin fängdrägt på ett sådant sätt, att man nästan ej skulle kunna tro den vara någon sådan). Ja, min själasörjare har väckt mig till besinning. Ordf. Och det är sanning, hvad du sagt? Eklund, Ja. . . (Eklund får härefter muntligen upprepa sin skriftliga bekännelse, och innehöll denna, I korthet ungefär följande: Min bekantskap med Montan och Hedelins giftermålsanbud skedde ungefär samtidigt ... Montan var snäll i början, men till slut blef han odräglig . ... Det var på be räkning jag öfverlemnade mig åt honom . . . Jag var en fallen qvinna då jag träffade Montan, det är sant, men jag tyckte att han bort behandla mi bättre än han gjorde . . . Tjugu rdr harjag erhål lit af honom, och detta var vid . .. vid näst sista sammanvaron. Han sade då: nu är det slut os8 emellan . . . Jag beslöt då att bli Gustaf (Hedelin) trogen, ty jag tänkte: hankan ju bli något af med tiden och jag kan ju förtjena med att sy kläder . . . Jag omtalade för honom min förbindelse med Montan och huru jag blifvit narrad; Hedelin yttrade då: Skjut den skurken för pannanis . . . Jag trodde då att dessa ora endast yttrades på skämt. Han tillade emellertid straxt derefter: Vi skola gå ut tillsammans för att träffa honom; det skulle vara roligt att se honom.,.. . Vi gingo... På måndagen träffade vi honom ej, oaktadt vi flera gånger vid den vanliga tiden passerade Drottninggatan fram och åter, men då vi dagen derpå passerade samma väg, mötte vi Montan och då jag härvid yttrade: Der är han! svarade Hedelin: Åh, den der känner jag igen; jag känner för resten, snart sagdt, alla menniskor! . . . Intet namn uppgaf han emellertid, endast omtalande att perrt Re SJs SU gr i mr TAN Trade LA RR RE AE RR RN SRA AN