Dagens Nyheter – 26 januari 1871, sida 1

och mitraljöserna var våldsammare än vid Wörth och Sedan. Fjerde och femte armåkårerna kämpade mot en fyradubbal öfvermakt. Kejsaren åsåg slaget från viadukten vid Marly. Antalet tagna fångar är icke obetydligt, men kan ännu icke uppgifvas, liksom icke heller förlusterna å nägondera sidan. Tidningen Electeur libre påstår emellertid att pariserarmåns förlust uppgick till 8,000 döda och sårade medan preussarne angifva förlusten till 6,000 och ett telegram från Brissel till endast 3,000. En officiel uppgift från Versailles säger att tyskarne förlorade 39 officerare och 616 man. Midt under det djupa intrycket af de senaste krigshändelserna i Frankrike på norra, sydvestra och östra krigsteatrarna, kom i går från mellersta delen af detta nu olyckliga land den i detta krig sällsynta underrättelsen om en fransk seger. Det är Garibaldi, som här segerrikt kämpat mot tyska trupper, hufvudsakligen, som det tyckes, från Pommerd. Vi hänvisa till hvad telegramafdelningen härom innehåller. Ett annat telegram säger att afdelningar af tyska sydarmån öfvergått Doubsfloden söder om Besangon, i ryggen af Bourbakis arm. Det är dock icke uppgifvet huru stor styrka tyskarne här hafva samlad, och man vet icke heller hvar -Bourbaki med sin armå för närvarande står. Vi hafva ej förnummit någonting derom på länge, men troligt är att han icke varit overksam. Etttelegram från Bern af den 24 omtalar visserligen att tyska trupper (af Werders armå) med storm tagit orterna Glay och Roche och drifvit fransmännen till Villars — allt ställen söderom och i närheten af Montbeliard, der Bourbaki stod straxt efter det misslyckade försöket att undsätta Belfort; men man kan antaga att Bourbaki med minnena från Metz och Sedan ej utsatt sig för faran att få sin återtågslinie afskuren, ej heller vet man att tyskarne här ha så stor styrka, att de kunna trotsa faran af att komma mellan eldarna från Bourbaki, Garibaldi och trupperna vid Lyon, hvilka icke lära dröja att skynda den förre till bjelp, om han hotas af en sådan fara. En korrespondent skrifver från Lyon till Briässel den 19, att der i trakten blifvit organiserad en ny, förut icke omtalad armå, hvilkens första hufvudoperation skulle riktas mot Orleans; händelserna torde dock leda den åt annat håll. Med samma tvekan, som en icke konsta terad uppgift kräfver, bör man äfven mottaga underrättelsen från London, att Jules Favre varit i Versailles för att underhandla om vilkoren för Paris kapitulation samt att kejsarinnan Eugenie med Napoleons samtycke skulle ha antagit de preussiska fredsvilkoren. Det senare är visserligen cvj så otroligt, men drömmarne om en bonapartistisk restauration bli helt visst ingenting annat än — drömmar. Otåligheten i Paris öfver hvad man kallar Trochus overksamhet har omsider förmått deane general, som hittills fört högsta befälet i den franska hufvudstaden, att begära afsked sårom öfverbefälhafvare, för att endast qvarstå som stadens guvernör. Befälet öfver den aktiva armen säges komma att uppdragas åt general La Roncitre le Noury, hvilken under belägringen utmärkt sig på ett ärorikt sätt. Aosss—XX——— TRA SVE