Dagens Nyheter – 26 januari 1871, sida 1

Den sköra fleuristen tycktes ha gjort tipp något hemligt kontrakt med uhgdömens gudinna, ty trots hentes trettiosex eller trettiosju år skulle hon af en främling icke tagits för äldre än tjugufyra. Vanan att dagligen samtala med landets förnämaste damer hade, i förening med heunes rika grundfond af bildning, förlänat henne denna lugna säkerhet, detta den verldserfarna qvinnans behag, som eröfrar på samma gång det befaller vördnad, och ryktet om de mänga korgar, hon utdelat till och med ät personer af hög rang, hade vidgat kretsen af hennes beundrare. Om Gundla varit en stor konstnärinna, skulle hon icke kunnat bli omfladdrad af flera tillbedjare än hon nu var det; men hennes värdiga, ädla, nästan furstinnelika hållning lade en kapson af grannlagenhet och vördnad på en hvar, som alltför tydligt röjde att besöket icke gällde blott de mästerliga blommorna. Man trängdes nu kring dessa blommors abdikerande drottning, och mången af de förnäma damerna, som i den auspråkslösa fleuristen haft en svår medtäflarinna i välgörenhetsväg, tryckte med värma hennes hand och gaf henne en afskedsblick, som skymdes af en fuktig dimma. Alla dessa dagar före hennes farväl voro lika många dagar af triumfer för den sköna främlingen, som eröfrat så många sympatier. Några af de förnämsta manliga kunderna