Dagens Nyheter – 24 januari 1871, sida 2

-— UU mr Craufords och Gundlas angränsande små trädgårdsparker: Frågade honöm då den ömma fostermodren på hvad hän tänkte der han låg så tyst, så svarade den lille, att han drömde långa sagor om sin svenska far och mor, som drunknat vid Englands kuster, och att han i det klara vattnet spanade huru de sågo ut. Men den, som vid detta svar betraktat Gundlas ansigte, skulle: deruti ha upptäckt en plötslig rodnad, undanjagad af en lika plötslig blekhet; hvarefter fostermodren med lidelseföll häftighet tryckte den lille till sitt flämtande bröst. Pastor Richardsson hade, utan att vilja det, ett par gånger bevittnat dylika känsloutbrott. Lille Arthur, som hade mycket svårt att lära sig svenska språket, men som enligt fostermodrens längesedan uttryckta önskan borde bli medborgare i det land, der hans föräldrars vaggor stått, skulle följande dagen beledsagas af onkel Jakob Tysell oeh onklarne Ragnar och Halfdan, hvilka alla tre blifvit hans synnerliga favoriter, till det underliga fjerran landet, för att der så småningom börja sin skelgång. I början utom sig af förtviflan öfver att skiljas från tant Gundla, tröstude sig småningom den lille vid tanken på att hvarje sommar få återse henne och vid den lifliga föreställningen om en sjöresa och en upptäcktsfärd i det främmande landet. Han lofvade sin fostermor med tryckapde