Dagens Nyheter – 24 januari 1871, sida 2

uerL SBuyctana IOIKeELI SAP 22 rei RR i går om statsverkets utgifter. Att gårdagens plena, de första egentliga diskussionspleua under nyss började riksdag, motsågos med största intresse, behöfver väl knappast sägas. Mamgrannt hade kamrarnes ledamöter infunnit sig, pressens resp. organer hade sändt i elden ett större referentantal än vanligt och åhörareläktarne voro redan innan talmänneng klubbor gåfvo signal till diskussionens öppnande fullsatta från ofvan till nedan af ett lifligt auditorium, hvaraf naturligtvis ej få damer. Det vissa antagandet, att hr Henning Hamilton i första kammaren skulle börja anloppet mot k. propositionen, och att hr 5. A. Hedin i andra kammaren ämnade upptaga de förut af Johan Liljenerantz mot 3:dje hufvud titeln riktade vapen samt nu särskildt aktade ställa en viss interpellation till hr utrikesministern, hade under de senaste dagarne varit bland de allmänna samtalsämnena inom hufvudstad ens politiska kretsar och derifrån emanerat till den stora allmänheten. Sedan i första kammaren hr Nordström blifvit, i st. f. hr Thyselius, invald i Lagutskottet (hr N. afsade sig sedermera, på grunder, dem talarens lågmälthet gjorde för referenten omöjliga att uppfatta, förtroendet), anmälde talmannen till vederböriigt utskott k. m:ts proposition angående statsverkets behof. Hr Henning Hamilton reste sig, begärde ordet och — nu likasom alltid en personifikation af romarens fortiter in re, sed suaviter in modo — började debatten. Hr Hamilton begynte sitt egentliga anförande med en anmärkning mot att i ord. utgiftsstaten för nästkommande år upptagits de till riksgäldskontoret inlöpande betalningsbelopp af de summor, hvilka under senaste hungersnöd i åtskilliga trakter af landet lemnats dessa trakter i form af lån och som utanordnats af den s. k. understödsfonden. På så sält skulle k. m:t förlora den dispositionsrätt, som han förut haft med hänsyn till ofvannämnda understödsfond; denna rätt skulle komma att inskränkas till lilla kreditivet, hvars ändamål att tjena till landets försvar och till nödvändiga Behof visserligen kunde tillämpas vid fall då hungersnöd rådde i landet och ett nödvändigt behof då uppstode, men väl dock på bekostnad af andemeningen med sagde kreditiv. Hvarför hade, som sagdt, understödsfonden kommit att ställas utom k. m:ts dispositionsrätt? Nöd kunde ju uppkomma årligen och taga i anspråk nämnde fond. — Hvad nu de i och för försvarets ordnande äskade 17 millionernsa boträffade, så snsåge talaren summan ingalunda för hög; tvertom vore han villig att rösta -för en 3 gånger så stor, ty för grundläggningen af vårt försvarsväsen vore ingen uppeffring för vidlyftig; men talarenville dock framhålla ett par momenter, riktade mot k. m:ts förslag i thy fall. Då det var fråga om omorganiseringen af vårt lands försvarsväsen, hvarföre hade ej 1:0) flottan och 2:0) Stockholms befästande tagits med i beräkningen? Flottan vore väl om något, i fråga om försvar, en sammanhängande del med armån; och hvad hufvudstadens belästande anginge, vore deten sak, som mäste förr eller sednare bringas tiil utförande. Visserligen vore Waxholm afsedt att hindra en fiendtilig flotta att segla upp i Stockholms hamu, men Waxholm hiudrar icke att en fiendtlig bär kan landsättas på något annat ställe i Stockholms närhet och landvägen marschera in i den obefästade staden. Hvad det kostar en fiende innan han förmår intaga en befästad hufvudstad ha dessa dagar lärt verlden. — Vårt försvar har länge varit försummadt; nu är dera tid kommen, då det för ett folk ej endast ifrågasättes om det skall få vara fritt, utan om det skall få fortfarande vara ett folk. Talaren hoppades att svenska folket hellre skall gå under, än upphöra att vara en sjelfständig nation. Det vore således ej kostnaden, som vållade talarens uppträdande, utan det sätt avt anskaffa de för försvarsverket nödiga medlen som i den kungl. propositionen föreslås. Talaren ville vissticke säga, att hvarje statslån är ett grundlagsbrott, men hittills hade det väl antagits aldrig varit grundlageas mening alt upptaga lån för bestridande af löpande utgifter. Tills -dato hade statslånen endast upptagits till produktiva ändamål. NN 7 a 12. Sc RN ah ola ss a AA RR Kamrarnes märkliga diskussioner