Dagens Nyheter – 24 januari 1871, sida 2

damål, skulle vår statskredit löpa fara att rubbas, under det att i närvarande stund våra statspapper vore ej blott goda, utan täfjande med de det största förtroendet åtnjutande länders, helst ifall hindret för våra obligationers mottagande å Amsterdams börs bortskaffades. Men — upprepade talaren — genom ett sådant låns, som det af k. m:t proponerade, upptagande skulle Sveriges kredit förminskas, och i händelse af krig vore kredit lika nödvändig som vapen och fästnin: gar. Visserligen vore en summa af 17 millioner ej så öfver höfvan stor, men den vore tillräcklig att bli början till undergräfvandet af vår financiela kredit. Annu en anmärkning ville talaren göra. En del af betalningen af det föreslagna lånet förlägges till en tid, om hvars ekonomiska ställning vi nu ej kunna veta något. Vore försvaret verkligen ordnadt med 18 millioner, kunde man måhända icke ha att säga så mycket; men dessa 18 millioner skola helt visst vara använda ioom 5 3 6 år, och sedan kommer man att begära nya, ech troligen ännu större, anslag till försvarsverket; då fi kommande riksdagar betala ej blott dessa anslag, utan äfven det nu proponerade, ifall det beviljas. Man borde betänka, att man genom upptagandet af det ifjor beslutade 40-millionerslåvet dragit en tillräckligt stor vexel på framtiden. På tal om detta sistoämnda lån, ville talaren påpeka en elägenhet: staten har en ledsam medtäflare i Allmänna Hypoteksbanken, och den täflan som bärigerom uppstår håller räntan för högt. Men vid det nya lånet skulle inträffa, att Riksgäldskontoret täiflade med sig sjelf, och ett högst besynnerligt förhållande skulle kunna tänkas uppstå mellan detta kontors jernvägsobligationer och försvars-obligationer. — Hvad angivge den af k. m:t föreslagna tilläggsbevillvingen eller vapenskatten af lika belopp med den uu utgående bevillvingen efter 2:dra och 3:dje artiklarne, ansåg talaren — och framdrog äfven exempel härpå — det komma att leda till verklig orättvisa. Dessutom vore allt detta en farlig sak äfven derutinnan, att det vore att betrakta såsom ett förtroendevotum ej blott åt nuvarande hr krigsministern, utan äfven år alla följande ehefer för landtförsvarsdepartenicntet, så länge det begärda anslaget räckte. 1): talaren ansett sig böra bidraga till förk..tandet af det sätt, hvarpå k. m:t föreslagit. :tt de nödvändiga behofven med hänsyu tii!i ordnandet af vårt försvarsväsende skulle åetadsvmmas, trodde han det vara en pligt — alld: nstund kan ansåg de ifrågavarande kostnaderur i högsta grad af behofvet påkallade — att framställa huru han ansåge, att de kunde utgöras. För det första borde beloppet fördelas på 6 år, så att nuvarande riksdag endast behötde votera 3 millioner, d. v. s. la af den begärda summan. Statsutskottet hade således blott stt, efter inhemtande af vissa upplysningar från regeringens sida, öfverlemna frågan åt Bevillnivgsutskottet. Talaren unsåge, att just denna föreslagna tid, 6 år, närmast öfverensstämde med k, m:ts önskan angående omorganiserandet af landtförsvaret. Och 6 år vore ej nägon för lång tidrymd för detta omorgauiserande. Visserligen rasade nu ett förhärjande krig, men de neutrala makterna ha börjat söka hindra det gå öfver de krigförande makternas gränser. Efter krigets slut skola dessa makters krafter tillsvidare vara uttömda, och med vissket kunde vi hoppats få vara i lugnet under de närmaste 6 ären, och ej hade k. m:t begärt så (et som nu om han befarat, att krig rakt stode för dörren. Talaren uppgaf derefter det sätt, hvarpå han trodde, att den: äskade summan kande erhållas, utan att man tillgrepe låneutvägen — det vore ait lägga ökad beskattning på en del importartikiar, som icke berördes af franska traktaten, såsom tobak, kaffe, socker, risgryn m. m. Derjemte vore att tillgå förökad beskawuning på bräuvin, en åtgärd, den talaren emellertid ej ville direkte förorda, utan blott fasta uppmärksamheten på. Äfvenledes vore skatt å vexlar, fåäsom förhållandet är i flera andra länder, att rekommen. dera i och för saken ifråga. — Taluren slutade sitt anförande med den förklaringen, att äfven om det förslag han framställt skulle misslyckas, han ej ämnade sätta sig mot regeringens proposition i dess nuvarande form — hellre det, än att landets försvarsväsende skulle vara såsom hittills! Hr Wallenberg fick derefter ordet. Oaktadt hr W. började med att tala om, det man ej egentligen närmare borde orda om siöförsvaret innan den nye (en ny?) sjöministern hunnit fullt sätta sig in ide dit hörande ärendena, underkastade talaren 5:te hufvuduteln en detaljerad, skarp och delvis ganska pikaut kritik samt slutade med att hos vederbörande