december af ett skott i bröstet; men lyckligtvis var det ej af farligare art och man hoppas att han om 3 veckor skall vara återställd. Han hade på natten råkat ut för en fendtlig patrull och af officeren erhållit detta revolverskott. Emellertid vårdas han hos en dansk bankir, hr E. Levy, som ställt sitt hus till hans disposition och sjelf hemtade honom från ambulansen i lagstiftande församlingens palats, dit han först blifvit transporterad. En torgfråga. Nästan dagligen förekomma i polisdomstolen mål rörande inom staden boende personer, hvilka uppkallats för olofligt tagen plats å Kornhamnstorg, der de törsålt grönsaker, kött, ost, smör eller andra afgättliga artiklar. (Detta torg är nemligen hufvudsakligast afsedt för utom tullarne boende landtbrukare, slagtare, m. fl. och från landsortsstäder hit anlända försäljare af landimannaprodukter.) Oaktadt dömde till böter för oloflig torgplats, fortfara de tredskande med att qvarstå å torget, fortsättande med försäljningen och skyllande på att Kornhamnstorg är den enda plats, hvarå de kunna förtjena sitt uppehille genom försäljandet af sina varor. Mången söderbo skall emellertid kunna intyga att, om de tredskande förstljarne, föredragande att förtjena nåvot å de å Södermalm varande torgen (Nya torget eller Adolf Fredriks torg), ville placera sig der (åtminstone på försök), så skulle såväl de som söderboarne befinna sig väl deraf: de förra (nemligen försäljarne) genom att de sluppe böta för olaga torgplats, och de senare (köparne) genom att slippa vandra en fjerdiogsväg för att erhålla hvad de behöfde i matvaruviig. Af en uti Aftonbladet för den 18 dennes. insänd artikel synes det som äfven i år. Stockholms herrar stadsfullmäktige ämna undanhålla allmänheten den lättnad iskattebördan, hvilken kunde beredas, om kontributiorerna finge erläggas på tvenne terminer. Utom de skäl till uppskof som i nämnde Aftonbladsartikel omnämnas, nemligen att herrar stadsfullmiäktiges nästa sammanträde skulle blifva så nära uppbördsstämman, att frågan ej kunde nog tidigt afgöras, har man äfven hört uppgifvas ett ytterligare lika klent skäl som det sistnämnda vara orsaken till frågans undanskjutande, nemligen att utgiftsstaten redan är uppgjord, hvarvid skulle synas att utgifterna för stadens behof såsom fattigvård m. m. taga i anspråk medel som icke blefve disponibla, om inrättandet af 2:ne uppbördsstämmor i år medgåfves. Men om till ett annat år denna olägenhet kan undanrödjas, hvarför har det icke skett för i år, då af debetsedlarne, som utlemnades sistlidne höst, det tydligen synes att vederbörande uppbördskommissarier voro öfvertygade om att för i år 2:ne uppbördsstämmor skulle medgifvas och i följd deraf de olika posterna hvar för sig äro nedsummerade. Som staten sedermera uppgjordes, hade det varit herrar stadsfullmäktiges ovilkorliga pligt så ställa liqviderna, att den tillämnade reformen ju förr desto heldre kunnat sättas i verket, så framt meningen är att den någonsin skall komma att ega rum; men då en sådan åtgärd uraktlåtits, borde väl herrar stadsfullmäktige, em de än icke vilja vidtaga någon åtgärd för att bereda de skattdragande lindring i deras börda, icke förbise den pekuniära fördel som beredes stadens kassa derigernom att en stor del af den mindre bemedlade befolkningen sättes i tillfälle betala sina utskylder, hvilket blir händelsen, am sista uppbördsstämman inträffar under vårqvartalet, då deras arbetsförtjenst lemnar en tillgång, hvaraf de äro i saknad unpder vinterqvartalet. Skulle sålunda herrar stadsfullmäktige finna skäligt att gå den allmänna meningen till mötes samt bereda staden en ökad inkomst, så blir det en småsak för drätselnämnden att upplåna de medel, som enligt den uppgjorda staten möjligen kunna behöfvas, innan den andra uppbördsstämman inträffar. Med säkerhet kan antagas att en del af de skattskyldige, som äro i tillfälle att inbetala sina utskylder vid första uppbördsstämman, då erlägga hela sin kontribution, hvarigenom icke så litet medel inflyta för att bestrida de utgifter som komma i fråga innan den sista uppbörden kan påräknas. a a ad