Dagens Nyheter – 23 januari 1871, sida 2

millionären Fingal vid dennos första besök med det djupaste förakt, och darrande af vrede visat honom dörren; men småningom började han begrunda innehållet af de bref, som baron på Ragnarsnäs tidt och ofta tillsändt honom, och han beviljade slutligen den förolimpade ädlingen ett enskildt samtal. Resultatet af denna sammankomst var att Fingal fick noga besked om Gundlas ställning och hemvist och att han vågade tillskrifra henno ett bref, fullt af rörande ömhet, och hvaruti han anhöll om hennes hand. Hela detta bref andades endast kärlek, ånger och trängtan efter försoning. Arma Gundla! Hvad detta rosenfärgade papper hade för trollmakt, der det dag efter dag hvilade i den obeslutsamma qvinnans hand. Huru det hviskade, smekte, lockade! Huru öppnade det icke ånyo paradisets port på glänt, och strödde sitt vallmodoft öfver den hemska mellantid, som passerat sedan hennes lustvandring vid Fingals sidai parken vid Versailles. Gifs det då ingen konst att kunna glömma hvad man icke vill minnas, och att ur sia jordiska tillvaros annaler utradera vissa år, vissa händelser? — frågade Gundla bäfvande sitt hjerta. — Var jag inte för sträng mot honom och var inte min flykt just orsaken till hans fortsatta orgier, från hvilka han slutligen sökte en räddning hos Eleonore, då han inte kunde finna den hos mig? Och denna lilla varelse, som han med