Dagens Nyheter – 23 januari 1871, sida 1

faderskärlekens hela glöd beskrifvci, och söm sträcker sina armar efter en annan mor, borde jag inte göra något för att rädda detta barn från fremlingars kärlekslösa händer? Gundla gjorde sig tusende dylika frågor och vände brefvet med ångest på la sidor, hksom ville hon upptäcka några nya rader, fulla af kärlekens böner och löften. Slutligen, efter flera dagårs tvekan, visade hon skrifvelsen för sin far, der han, fördjupad i läsning, satt i sict rum på Gundlas lilla landthus ett par mil från London, Den bleke mannens kinder purprades ögonblickligen, och han for med handen genom sitt numera nästan silfverhvita hår. I hans uttrycksfulla ansigte läste Gundla hela gången af hans känslostrid. Herren välsigne och bevare dig, mitt barn — hviskade han sakta. — Herren frälse dig i sin nåd från djefvulen och hans ränker. Helvetesförnekarens röst darrade under bönen för hans barn. Pastor Hjort hade längesedan börjat tro på den djefvul, som heter menniskan. Gundlas far erinrade om hvad kronofogden sjelf berättat vid sitt sednaste besök i England, att Fingal sannolikt gifvit både sin far och sin unga maka döden genom det sätt, hvarpå han svikit dem båda. Det lif af bemliga orgier han i hufvudstaden förde, omhvärfd af tillbedjande och lofsjungande lycksökare, hade först på sista tiden blifvit kronofogden