Dagens Nyheter – 20 januari 1871, sida 2

Fingal en blick mot dessa mörka ögon, som lågo så djupt under de buskiga ögonbrynen, och som tycktes kunna skjuta blixtar, om de så behöfde. — De uttryckte ingenting annat än deltagande oro, och tycktes nästan med ömhet hvila på den unge mannen. Pastor Hjort fattade till och med på läkaremanr Fingals hand och undersökte hans puls, i det han vänligt sporde: Lider ni kanske af någon hjerteåkomma, herr baron?4 Intet tvifvel längre. Gundlag beklagansvärde far anade ingenting; en centnertyngd föll från husarlöjtnantens bröst. Med några småleenden lugnade han snart sin far och sin uppskrämda unga maka och öfvertygade sig inom kort fullkomligt om att den vänlighet, som Gundlas far så ögonskenligt visade honom, icke innebar den ringaste skymt af förställning. Fingal uppbjöd derför hela sin tjusareförmåga, för att behaga pastor Hjort, och tack vare hans ovanliga samtalsgåfvor och det synbara intresse, hvarmed han omfattade den lärde mannens upptäcktsresor i familjebiblioteket, dröjde det inte länge, förrän han ganska märkbart innästlat sig i bibliognostens gunst. Pack, min Fingal, för att du intresserar dig för den olycklige mannen — hviskade baron Hans, i det har klappade sonen på axeln och drog honom afsides. — Han har på mina enträgna och deltagande frågor gifvit mig