f Hlellan två af Europas mäktigaste nationer, med hvilka vi stått i Uiftig beröring, har elt blodigt krig uppkimmit och fortgår ännu efter ett halft års förlopp med oförminskad våldsamhet. — — Väl har krigslågan hittills varit begränsad till de två från början stridande folken, men anledningar art befara hennes vidare kvingspridande saknas irke. Dess?, voro konungens ord på rikssalen den 36 januari 1871. Bur uppkom det blodiga krig, konungena omtalar? Man må hysa den ena eller andra föreställningen om föregående förhållanden mellan Tyskland och Frankrike såsom srunden dertill, men det står dock för alla klart att Napoleon förklarade kriget i strid mot franska folkets vilja, fullkomligt begripligt uttalad i utlåtandena från de feste af hans egna prefekter. Det är sant, han erhöll ögonblickligen fullständigt samtycke dertill af senaten och en ofantlig majoritet i den Jagstiftande församlingen; men vi tro att man här kan lemna dessa båda korporationer äsido, emedan den ena var utnämd af kejsaren och den andras stora flertal blivit valdt på hans order eller genom hans mutor. ; Hvad var då närmaste anledningen till kriget? Kejsarens grundlagsenliga makt att förklara det. Utan den skulle Frankrike i denna stund varit åtminstone så pass lyckligt och blomstrande som det kunde vara under den kejserliga styrelsen. Dess armöer skulle icke vara fångna i Tyskland, dess sköna landskap icke härjade, dess medborgare icke i tusental dödade och sårade i de blodiga drabbningarne efter Metzs fall, dess rikedom icke förminskad, Paris icke hungrande och beskjutet, verldens fredliga näringar icke lidande. Man vill nu i Sverige, bredvid den värfvade garnisonsarmår och dem värfvade indelta hären, införa en folkbeväpning, i hvilken alla tjenstduglige män under 20 år af sitt lif skola vara enrollerade. Må så vara, må äfven hos oss, om folk och riksdag så vilja, hvarje man åläggas gå från hem, tjonst eller yrke till de fredliga vapenöfningarae eller till krigets mödor och faror — men fästen åtminstone dervid tvenne vilkor: upphäfvande af konungens rätt att utan riksdagens samtycke förklara krig; och af densammes rätt att ingå (Politiska) afhandlingar och förbund med fremmoande makter utan riksdagens eller någon dess delegations bifall. Den allmänna folkbeväpningen införes icke blott för ett år, för ett decennium, utan för seklar, ty den börda ett folk åtagit sig förmår det sällan göra sig af med, emedan det genom sjelfva bördan förlorar i kraft. Invände man derför icke: det är icke troligt att konungen förklarar krig. För det första är detta icke så säkert: utan hrr Gripenstedts, De Geers och Manderströms fasthet 1868 skulle Sverige troligen ha deltagit i 1864 års krig. Och för det andra: ingen konung undgår mensklighetens skickelse. Hvem betryggar Sve