Dagens Nyheter – 19 januari 1871, sida 2

-— JAI rm Men nu afbröts skärmytslingen af en betjent, som anmälde att middagen var serverad. Baron Hans bjöd armen åt sin myndling. eTillåter Eleonore att min son spisar vid vårt bord eller skall han förvisas till sina rum?! — frågade förmyndaren bedjande. CJäg har ju i farbror en verklig kavaljer och en ädel beskyddare. Hvad öndt kan då hända mig af den, som bär så liten aktning för damerna?X För betjeningens skull och för att rädda åtminstone skenet af vänskap oss emellan, anhåller jag genom min far, som parlamentär, om en timmas vapenhvila. Beviljas!t — svarade Eleonore till hälften skämtsamt. — Men för att inte under tiden vara sysslolösa, kunna vi ju begrafva våra döda — sympatier. CSannerligen, min söta Elenore4t — svarade baron Hans, sårad af de fortsatta utfallen mot hans älskling — sannerligen kunde man inte tro att hela ditt lif varit ett ordkrig, så skickligt sköter du dina vapen. Vore du karl, skulle du välja den diplomatiska banan. Ja, om jag visste att den kunde göra mig lika ädel och älskvärd, som den gjort farbrorX — genmälte Eleonore och lutade sitt vackra hufvud mot förmyndarens skuldra. Jag bugar mig för komplimangen — replikerade diplomaten leende. cOch jag följer exemplet — tillade Finga.