Dagens Nyheter – 18 januari 1871, sida 2

Riksdags-Nyheter. Riksdagen öppnades i går, första kammarens sammanträde af hr J. W. Sprengtporten, andra kammarens af hr L. J. Hierta. Hr Sprengtporten yttrade dervid: Mine Herrar! Under den jemförelsevis korta tid, som förflutit sedan den sista riksdagen upplöste sig, har vår verldsdel upprörts af händelser, till hvilka vi förgäfves forska efter ett motstycke, huru långt tillbaka i häfderna vi än må förflytta oss. Och, ehuru väl vårt tlskade fädernesland endast på afstånd skådat de strider, som utkämpats på lif och död emellan tvenne iädla folk med hvilka vi i tiderna stått i nära beröring och knutit vänskapliga förbindelser, har det likväl icke kunnat blifva känslolöst för de lidanden till hvilka det varit vittne. Följlerna för menskligheten af dessa betydelsefulla tilldragelser kan endast framtiden uppenbara; men de lärdomar. de erhjudit ligga oss närmare, och ibland dessa igenfinna vi en förnyad påminnelse om den välkända regeln: att ett folk, som önskar bevara freden, bör vara beredt på att kunna försvara densamma. Men härtill fordras, att de krafter det bär i sitt sköte städse blifva så begagnade att de liktidigt verka till n fortgående utveckling af dess bjelpmedel och till befistandet af dess trygghet. Och det är äfven ur denna synpunkt vi med tillfredsställelse kunna anteckna den mirkbara förbättring i vårt lands ekonomiska ställning, som inträdt under de tvenne sista åren, hvilket visserligen hufvudsakligast bör tillskrifvas de gynnsamma årsväxter som under denna tid belönat cdlarens mödor, men hvari jemväl en uppvaknad företagsamhet inom flere näringsgrenar och det etrifsamma arbetet icke böra frånkiännas sin andel. I hvad för öfrigt rör vårt lands fred och medlen att betrygga dess oberoende, förlita vi oss med full tillförsigt på vår regerings vaksamhet och svenska folkets aldrig slocknande fosterlandskänsla. Vi kunna sålunda, utan att låta oss störas af tidens oro — om ock med uppmärksamhet på dess kraf — öfvergå till våra förhandlingar, hvilkas begynnelse jag nu, jemlikt riksdagsordningen, går att för eder, mina herrar, tillkännagifva. Sammankomsten är öppnad. Hr Hiertas helsnivgstal var af följande lydelse: sDå andra kammarens ledamöter i dag för femte gårgen efter den nya riksdagsordningens införande samlas till sina gemensamma rådpligningar och beslut om fosterlandets angeläigenheter, är det en stor tillfreåsstiällelse, att den viälkomsthelsning, hvarmed vi trycka hvarandras hand, för flertalet inom denna församling jemväl innebär förnyandet af en på detta rum redan vunnen fyra-årig bekantskap, hvilken sammanknutit talrika band af högaktning och vänskap. Och om vi vid en återblick på denna riksdagsmannabana måste erkiinna, att den nya representationen, hvars inträdande helsades med så varma lyckönskningar, ännu i många delar icke motsvarat landets förväntan, -om våra arbeten hitills, af flera orsaker, hvaribland en väsentlig torde vara att söka i riksdagarnas korthet, bufvuåsakligen blifvit inskränkta till besörjandet af vilkoren för statsmaskinens orubbade gång, medan erkändt vigtiga förbättringar i den borgerliga och ekonomiska lagstiftnipgen kommit att skjutas å sido eller lemnas ofulländade, så böra dock, i följd af representationens årliga sammanträdande, svårigheterna äfven i det sednare hiinseendet kunna ötvervinnas genom allvarliga bemödanden. Det kan åtminstone betraktas såsom en icke ringa grund till förboppning om ett lyckligt samarbete, att den skiljaktighet i åsigter, som alltid måste finnas inom rådplägande församlingar och som gifver sig luft i mer eller mindre lifliga, stundom måhända häftiga uttryck, enligt en fyra-årig erfarenhet inom denna kammare icke, såsom på så många andra ställen, urartat till ohjelplig partisplittring eller fiendskap. Att detta goda förhållande äfven hädanefter måtte fortfara, är den uppristiga önskan, hvarmed jag nu har den äran att, på grund af föreskriften i 33 riksdags-ordningen, öppna detta sammanträde. Sedan upprop af ledamöterna försiggått, hvarvid det visade sig att ganska många voro frånvarande utan anmäldt förfall, utsågos de deputationer, hvilka kl. 12-skulle ha företräde hos konungen för att begära nämnandet af talmän och vice talmän, Första kammaren utsåg härtill: hrr Skogman (ordförande) Cederström, Nordenfalk, G. Sparre, J. O. Geijer, Arrhenius, Adelsvärd, Hallin, Rettig och Widån. Andra kammarens deputerade voro: hrr Asker (ordförande), Sundberg, Mannerskantz, J. Rundbäck, Granlund, Ljungman, O. Andersson från Malmöhus län, Brolin, Gustaf Jonsson, Hjelm, V. Rydberg, Gunnar Ericsson och Witt. terkomna, tillkännagåfvo nämnde hrr ord förande att konungen utnämnt: till telman 3 första kammaren land höfdin