Dagens Nyheter – 18 januari 1871, sida 1

Wienertidningon ENcue freie Presse har nyligen åter tagit till ordet för ett afslutande af den fruktansvärda kamp, som nu rasar mellan två af Europas största och mest civiliserade nationer, och tidningen anställer af denna anledving några betraktelser, hvilka, då de särskildt äro afsedda för tyskarne, hafva sitt intresse såsom ett nytt vittnesbörd om att äfven i Tyskland ett omslag i allmänna meningen håller på att arbeta sig fram, Det nu pågående krigets historia efter Sedan, heter det i nämnda tidning, bevisar, att det beröm, som omgifver det tyska öfverkommandot, sedan den dagen snararo afän tilltagit. Den hos soldaterna gent emot den hotande napoleonska invasionen upplågande entusiasmen är bortduustad, kriget står nu icke längre för de tyska hirarne i det idecla ljuset af ett befriclsekrig, det har antagit en handtverksmessig karakter, och soldaternas pligtkänsla förmår icke fullständigt att ersätta den afsvalrade entusiasmen. Å andra sidan genomglödgas den franska republikens unga sgoldater nu af en patriotisk eld, som. redan är utsläckt hos deras motståndare. Om segren ännu trots allt detta är tyskarne huld, så lockas de dock cj längro i kampen af så friska gröna lag rar som dem, hvilka de plockade vid Wörth, Spicheren och Sedan, och den respokt, som tyska vapnen öfverallt förvärfvat, aftar med hvarjs vecka, som kriget ännu fortsättes. Den moraliska vinsten af segern skall för framtiden helt och hållet uteblifva, och endast åcn materiella ännu återstå. Men uns der dessa förhållanden böra de, som ha makten öfver Tysklands öde, taga under öfvervägande om icke den ceftersträfvade territoriclla utvidgningen, ja, till och med eröfringen af halfva Frankrike skulle blifva allt för dyrt betald med alla folks ovilja öfver fortsättningen af denna blodsutgjutelse. Vi ha aldrig instämt i den fördömelsedom, som på många ställen fått uttryck i anledning af fordran om återeröfrandet af Elsass och Lothringen — ieke derför att vi lägga. särdeles vigt på den omständigheten, att dessa provinser förr tillhört Tyskland, utan derför att ingen har rätt att förebrå de tyska segerherrarne, att de icke vilja låta sig. nöja med endast en moralisk vinst, då dock hela verlder och isynnerhet Frankrike skulle ha funnit det naturligt, om en annexion af tyska landsdelar blifvit följden af de nu uteblifna napoleonska segrarne. Sådane förhållandena nu emellertid gestaltat sig, uppväges vinsten af en annexion fullständigt af de skadliga följderna af krigets ytterligare fortsättsnde, icke blott genom den manspillan, som Tyskland tvingas underkasta sig, utan äfven derigenom att den sympati, med hvilken alla bildade nationer) helsa den tyska enhetssaken, står på väg att förvandla sig till en antipati, hvilken beständigt blir allt mer och mer betänklig. Det var den, till och med i denna tidsålder af stora politiska brott, beständigt lefvande rättskänslan, som höjde sig mot Bonapartes skamlösa röfvarpolitik; nu är det det i folkens hjertan aldrig utdöende deltagandet för den lidande, som sluter sina skyddande armar omkring det olyckliga Frankrike. Låt förståndet också hundrade gånger siga oss att Frankrike bär skulden för krigets olyckor, hjertat skall dock alltid känna sig draget till de besegrade, och detta symptom borde 2) Utom de nordiska. D. N. TTT TP RV TTT TOT PT GAR Hr RER NS NRP STEREO GTA