Dagens Nyheter – 18 januari 1871, sida 1

Du vet alt jag efter hennes fars död är Eleonores förmyndare ? Du skref det i ditt sista bref till Paris. Hvad kom det åt farbror v. Dörben, som hade en så förträfflig lifselexir från England och ändå strök med i Rom? Han pysslade ibjäl sig, skulle man kunna säga. Han egnade hela sitt lif åt komston att -förljufva och förlänga sin tillvaro; han hade till och med skickat till Sverige efter sin franske kock, för att inte förgiftas genom någon italienares okunnighet. Men himlen tycktes vilja skämta med alla dessa sjelfviskhetens ansträngningar. v. Dörben ville undfly den stränga vintern i Sverige och råkade ut för en. vida våldsammare i Rom. Han förkylde sig och föråt sig derefter under konvalescensen på en favoritpastej, som hans förträfflige kock hade gjort mer än vanligt läcker. Emellertid — fortfor baron Hans — tycktes han ännu i dödsminuten ha tänkt på de framtidsplaner vi båda en tid dåraktigt hyste. Hans sista ord till Eleonore lära ha varit: Om du respekterar en döende fars yttorsta vilja, så gift dig med Fingal Elghjerta. Fingal spratt till, likeom gripen af en ny tanke. Han såg ju plötsligen framför sig en ofantlig rikedom och en iälskvärd gemål, som skulle betala de tvåhundratusen, han icke vågade omtala för sin far. Men han kände inga sympatier för denna unga qvinna, som