Dagens Nyheter – 13 januari 1871, sida 2

a 400Blott en af modisterna, en parisare, som bosatt sig i London; föreslog Gundla att bli hans kassaförvalterska, ty han hoppades då kunna profitera af dön sköna såsom sin mest lockande blomma. Gundla anlände med ytterligare betungadt hjerta till det lilla rum hor bebodde, med utsigt till: en sotig vägg. Ändtligen lyckades det tårarna att bryta det istäcke, som förtviflån lagt öfver dem, och den stackars flyktingen riktigt frossade af vällusten, att på något sätt få lätta sitt hjerta. Hon böjde knä vid fin: säng och frågade ödmjukt, utan klagan, hvad hon förbrutit, för att straffas så härdt, så brådstörtadt ryekas från sin himmelsfärd ned i olyckans djup. Ack, det var ju endast två dagar sedan hon vid sin älsklings sida drömde om den rosenklädda framtiden, öfver hvilken hoppets sol strödde sitt klaraste guld, och nä — kanske skulle hon af brist på arbete dö i elände, liksom så många andra i denna myrornäs stad, denna tummelplats för så många olikartade lidelser. Hennes lilla kassa hade redan betydligt smölt tillsamman, och hon nästan bäfvade för sin räkning från hotellet. Doek, hvad betydde för henne alla fattigdomens hotande försakelser, alla hungerns obekanta fasor, möt tanken på den sorg, hon hopat öfver sin tillbedde far, denne far, som kon nu undflydde, för att inte tillintetgöras af hans anklagande blick, denne far, så ädel,