Dagens Nyheter – 10 januari 1871, sida 1

-— UT som besegrar sig sjelf!t — fopade Hjorten till svar, i det han triumferande höll ett bref från . Gundla i sin uppåtsträckta hand. Ser du, ser du, gamle guffar? Och sedan han ett. par gånger tryckt det efterlängtade brefvet till sina läppar, innan han öppnade det, började han läsa, medan kronofogden, lika nyfiken söm fadren sjelf, tog en bok och bläddrade i, för att synas lagn, medan han otåligt väntade på sin skärf af brefvets innehåll. Men plötsligen bleknads pastor Hjort och strök sig i ögonen med handen. — . Nej, nej, jag läser inte rätt! Det är inte möjligt! — Gud i himmelen bistå mig! — Fader, barmhertighetens Gud! Pastor Hjört dignade under dessa smärtans rop sakta ned i sin karmstol och tillslöt sina ögon. ; . CHerre min Gud, Emanuel, hvad går. åt dig? Hvad har händt? Jag tror du är dödssjuk!4 — ropade kronofogden -högljudt, i det han skyndade efter ett glas vatten åt sin vän. 40, om jag vore det! Om jag låge Hera alnar nere i jordem!4. CMen så tala då, mennisa! Hvad har händt?! — sporde kronofogden nästan gråtande, ty den gamle ungkarlen, med all sin skämtsanhet och allt sitt jägtande efter att vara qvick på elakhetens eller uselhetens bekostnad, hade ett mycket blödigt bjertelag, och han nästan afgudade sin ungdomsvän,