Dagens Nyheter – 10 januari 1871, sida 1

AD ANEITDE 4 one ra i egde han icke de egenskaper, som fordras af en klockare. Han öfverlemnade snart håf, kyrkosång och nummertafla i andra händer och gaf sig ut på naturens studium samt sträfvade derifrån in på teologiens område. Det gick härvid Lilja icke bättre än så mången annan före och bredvid honom: han kunde aldrig få natur oci: teologi att gå i hop och stimma öfverens. Han gjorde då, hvad mången klandrar: han gaf naturen rätt och förklarade teologien för en prestlära, om hvilken kunde sägas både ett och annat, Härigenom kom Lilja i strid med statskyrkan, hvilken betraktade honom såsom den lede fiendens sändebud, utropade hans skrifter såsom farliga och varnade folket för både honom och hans skrifter. Lilja var måhända någongång svag istriden med sig sjelf; men han hade en allvarlig håg att gagna den samhällsklass, från hvilken han sjelf utgått. Han trodde att detta bäst kunde ske genom spridande af kunskaper och upp: lysning, och härför verkade han i ord och i skrift. Han ville att folket skulle lära känna Gud i naturen, emedan han sjelf endast funnit honom på derna väg och derföre trodde att den vanliga teologiska var en irrväg, som endast ledde till byckleri, sjelfbedrägeri eller dylikt. I allmärhet förstod han sig icke på några medelvägar. Han var ett stående antingen — eller. Såsom botanist var han fitig samlare; i hvad mån han var vetenskapsman får en framtid afgöra. Hans talrika skrifter, hvilka jemte en och annan besynnerlig åsigt ionehålla mycket som är förträffligt, äro i tusental spridda bland sjelfva folket, dock mindre i Skåne än i andra delar af riket. Ingen är profet i sitt fädernesland, På Liljas begrafningsdag hade naturen på ett utomordentligt sätt bidragit att öka festligheten. Qvistar och grenar i den Billinge omgifvande skogen voro behängda af rimfrost i stora fransar, och landskapet var hänvförande skört, Det såg ut, sade en person, som med bävryckning åsåg seeneriet, som om moder natur ville hedra den af sina söner, af hvilken hon emottagit den största kärlek. Tvenne riksdagsmannaval ha nyligen förekommit inom provinsen. I Torna och Bara härader aflopp valet i lugn och har tj blifvit öfverklagadt, Don velde, hr Ola Andersson i: Nordanå, är en af de stilla i landena, och han lär icko blifva den, som väcker motion om republikens införande i vårt land. För öfrigt är han en ärans man, god jordbrukare, redbar och vänsäll. I Rönnebergs och Harjagers härader töllo de flesta rösterna på Nils Hansson i Tullstorp, en mycket radikal man med godt hufvud; men domhatvanden fann skäligt kassera ej mindre än 12 valprotokoll af 34, och på detta sätt blef han sjelf den lycklige; men då valet öfverklagades af en rask skollärare, som tyckte det vara orätt att en tredjedel af valdistriktet skulle förlora sina röster derföre att den råkat få drumliga kommunalstämmo-ordförander, strök konungens. befallningshafvande ut namnet på domhafvanden, revisiongsekreteraren A, Anderberg, ech insatte i stället landstingsmannen Christen Assarsson, en rik och beskedlig man, men hvars egenskaper bättre lämpa sig för. den egna härden än för lagstiftarebänken. Men den klagande skolläraren är icke nöjd, utan har gått till kuvgs för att erhålla nytt val. i Den som något töljt företeelserna i vår ort har icke kunnat undgå att finna en benägenhet hos de miudre jordbrukarne eller bönderna, som de hittills kallats (hvilken benämning knappast mrmera kan begagnas); att vid riksdagsmannäval endast välja på personer ur deras egen klass. Mången beklagar på det högsta en dylik tendens, emedan den synes innebära ett förakt för intelligens: och kunskaper, Den som. något närmare. känner. förhållandena vet dock. att motiverna till den obevägenhet,: