Dagens Nyheter – 10 januari 1871, sida 1

AA Hväsande som en orm, höjde sig kyrkoherden på tå och utropade: CQvinna! Oförskämda hexa! Vet du hvem du vågar förolämpa? Ja, into skulle jag väl förolämpa annars — genmälte gumman. — Nej, si tvätta horom hvem som vill, men aldrig ska min hand komma vid ulfven i fårakläider! Det högljudda Samtalet hade emellertid utlockat pastorn, som dessutom ville fråga Sara om det fanns några lugnande droppar qvar i huset. Hjorten stod ansigte mot ansigto med sin hätskaste flere, Känner du igen honom, Emanuel? — sporde kronofogden, — Nu är han annars i sitt rätta element, liksom fisken är det i vattnet. Har du inte qvar den skrapa, som konsistorivm tänkte ge dig på herr kyrkoherdens begäran? Den kunde vara bra att använda nu på den här smutsiga monniskan, ja, riktigt en smutsig menniska, det kan väl inte Ers renhet sjelf disputera. CTovenius!t — ttbrast pastor Hjort. — CNi ännu en gång under mitt låga tak! Hvad kan vara reningen med denna himlens underbara vilja ?5 Pastorn mätte den ömkliga figuren med en blick, i hvilken färgspelet af hans stridiga känslor tydligen röjdes. SPet är inte heller himlens Vilja, min brort — svarade kronofogåen — utan helt enkelt