Dagens Nyheter – 7 januari 1871, sida 1

bergning, hade ju blifvit förverkligade, och gamla Saras stolta prinsessaXt satt der ju nästan lik en verklig prinsessa i en lustgård, tagen ur Tusen och en natt4, och omgifven af osynliga tjensteandar, färdiga att lyda hennes minsta vink. Det serverande spegelbordets sinnrika mekanism roade Gundla öfvermåttan, och hon hängaf sig med baraets yra glädje åt stundens lycka. Fingal visste så många anledningar hvarför man kunde tömma en skål tvemännings, att Gundla, som för att göra honom till viljes, åtminstone läppjade på de många fina men förrädiska vinerna, till slut kände sitt hufvud liksom omtöcknadt. Men än dracks ju en skål för hennes far, än för hennes bröder, än för dagens hjeltinna, än för herrskarinnan på Ragnarsnäs, och än för Fingals vördnadsvärde gamle far, hvars bref sannolikt i detta ögonblick hade anländt till Paris. Den oerfarna flickan kände inte faran af att blanda många vinsorter. Hon bara läppjade och log. Ack, alls dessa skålar, den smekande musiken, den plasksnde vattenkonsten, den ögat bländande ekläreringen, för att into omtala dagens ansträngningar, som strödde sitt doft af vallmo öfver hvilans behag; med ett ord, allting förband sig att: göra stunden nästan till en dröm, en dvala för den öfverlyckliga, den förtjusta och tacksamma flickan. Hon hörde Fingals smekande stämma tala