Dagens Nyheter – 7 januari 1871, sida 1

Krigets fasor. Att de krigshärar, som nu stå framtör hvarandra i Frankrike, äro underkastade ett öfvermått af menskliga lidanden genom sjukdomar, blessyrer, köld och umbäranden af hvarje art, derom har säkerligen hvar och en kunnat öfvertyga sig, som med uppmärksamhet följt krigshändelserna; men först under läsningen af detaljerade skildringar framstår detta lidande i bestämda former och visar sig i hela sitt förfärliga omfång. Vi återgifva här några utdrag ur en korrespondens från Loire-armån till Tönes, hvari åtskilliga drag tjena att karakterisera just denna sida af kriget; korrespondenten skil-rar striderna vid Beaugeney från den 8 till 10 december, och det heter deri bland annat: Framemot middagen torsdagen den 8 december blef striden mycket hård, och man hörde oupp nörligt salfvor af kulsprutor och gevär. BSärade infördes i stora massor till Beaugency, och teatern, skolan och ursulinernunneklostret. utom mänga privata hus, förvandlades snart till hospitaler. Omkring kl. 1 började preussiska batterier från den venstra Iöirestranden ett häftigt bombardement af staden, fastän der ej funnos några osårade soldater och intet enda skott derifrån blifvit aflossadt. (:) En oerhörd mängd granater slog ned på klostret Flaggan med det röda korset svajade deröfver liksom öfver de öfriga hospitalen, men ingen del af staden skonades. En granat sprang i ett rum i skolhuset, som var proppfullt af sårade. Den afslog båda benen på en fransk herre, utgifvare af en roligiös tidning, hvilken i egenskap af frivillig sjukvårdare deltagit i hela krigot och hvilken dä för ögonblicket var sysselsatt med att förbinda en sårad tysk soldat som han sjelf inpraktiserat i rummet. En mycket rörande scen föreföll i anledning häraf. . Den unga tysken grep sin välgörares händer och kysste dem snyftande upprepade gånger, medan den nödviindiga amputation företogs. Tyvärr utandades den ädle mannen. som slutade ett exemplariskt lif med en krärleksfull handling mot sin fiende. snart sin sista suck efter en förfärlig dödskamp. Vidskymningen blef skjutningen utefter hela linien mattare, och bombardementet upphörde. Kort derefter inryekte en preussisk officer och några soldater, som eskorterade en rad af franska bondvagnar fulla af sårade, i staden under skydd af det röda korset och bortförde med sig de förnämsta kom munala myndigheterna! Det var en stjernklar nått. och gevärselden upphörde icke något ögonblick helt och hållet. Afven å stadens gator aftyrade preussiska marodörer emellanåt gevärsskott då de tiga gigto å någon fransk uniform, tillhörande dem, som bragt sårade kamrater till staden och nu voro på väg att uppsök a tin kär.