Dagens Nyheter – 4 januari 1871, sida 2

MH UA och af de grannlagenhetsskäl, som hindrade Gundla att mottaga något understöd af sin blifvande fästman. Den aktningsvärda gamla gillade fullkomligt den unga svenskans finkänslighet, och försålde sjelf i de förnäma familjer, hon kände från lyckligare tider, då hennes man varit en renommerad modiste, allt hvad Gundlas skickliga händer tillverkade. Den okända fleuristens arbeten fingo en strykande afsättning, och flickan från norden hade fullt upp med göremål. Efter någon tid visade hon med barnslig stolthet för Fingal, som naturligtvis dagligen besökte henne, sina gyllene rullar af tiofrancsstycken, och tillhviskade honom skämtande, att om han, så rik ban än var, en dag skulle bli ruinerad, så skulle hon med sin talang kunna föda både sig och sin älskling. Så förgingo några veckor under ljufvaste lycka för Gundla, och under trägna böner från hennes hjertas vän, att ej arbeta så mycket, utan egna åtminstone halfva sin tid åt nöjen och förströelser. När min sällhet är bekräftad — svarade Gundla i det hon smekande tryckte Fingals hand. — Den är för stor, att jag icke ännu skall anse den som en dröm. Och hvem vet, huru fördomsfri och ädel du än skildrat din far, skall han dock tveka, när det gäller att låta sin ende son förena sina öden med en tarflig komministerdotters. I så fall bestämmer jag sjelf öfver mitt