Dagens Nyheter – 3 januari 1871, sida 1

hviskade Gundla och lade sin darrande hand i Fingals stödjande. — Slag på slag! Förolämpning och upprättelse, hån och hat å ena sidan, kärlek och lycka på den andra.4 ycks! Hörde jag rätt? Himmelska ord, gomsätter kronan på min sällhet. Lycka! förtjusande ord, jag glömmer dig aldrig! Och Fingal tryckte en glödande kyss på Gundlas panna. Han ville inte förskrämma sin rädda dufva med en kyss på purpurmunnen. Han var för mycket diplomat, att into synas grannlaga i en stund som denna, och för mycket gourmsnd att inte hushålla med sin nya lycka. Och nu, för himlens skuld, låt mig genast lemna det här nästets — utbrast Gundla. — Jag bor på ett höteli natt och finner väl något passande hem i morgon, Med dessa ord började hon genast ordna sig till afflyttning. Hyenorna kunna hålla ord med sin hotelse — instämde Fingal. — I den sinnesstämning, hvari jag försatte de hulda, sky de ingenting för att hämnas. Håll dörren reglad och släpp ingen in, tills jag om några minuter väntar vid bakporten med ett ekipage, som skall föra min Gundla till första och bästa hötel i bela Paris.4 En fjerdedels timma sednare återvände Fingal lagom, för att med egen hand hjelpa sin sköna att bära kappsäcken utför baktrappav. Ännu några små pakötor och askar nor till