Dagens Nyheter – 2 januari 1871, sida 1

oS RV hon svara, som icke skulle bli en lögn? Medveten om sin oskuld ville hon inte oskära den genom en osanning, för att rädda skenet. När hon efter en ny storm af förebråelser slutligen beredde sg att yppa allt, och att taga alla himlens englar till vittnen på sin skuldlöshet, hördes en nyckel falla i golfvet. Ljudet kom fråa passagen. (AN! Il est lå! — vrålade madame Regnier, och fattade i gafveln af Gundlas säng. Gundla sökte hejda henne, men under utrop, att den Sinfama svenskan inte längre vore hennes hyresgäst, alldenstund icke något skriftligt kontrakt blifvit uppgjordt mellan kontrahenterna, förklarade madame Regnier att rummet vore hennes, möblerna hennes, sängen hennes, passagen hennes. COui! Je vous chasse! — slutade den uppretade med en geste, värdig en tragedienne. Je vous chasse! — instämde madame Latour. — Une dame aux camelias mon däw! — Jamais, jamais!t Den stackars anklagade flickan, som omöjligen kunde få ordet, trots hennes båda domarinnors befallning att hon skulle förklara sig, brydde sig inte mera om att hindra furiernas framfart, så mycket mera som hon förmodade att Fingal längesedan försvunnit. Med ursinnets hela ifver hade madame Regnier, biträdd af sin fämtande mästarinna, lyftat sängen åt sidan, och beredde sig att öppna dörren.