Ännu får man höra en och annan allvarlig stämma påkalla samtidens uppmärksamhet för det glesnande nomadfolket i våra norra fjelltrakter; ännu vågar en och annan framträda och säga, att samhället icke gjort sin skyldighet, icke vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att hjelpa upp det bedröfliga tillståndet bland den bortdöende folkstammen. Men på länge ba vi ej förnummit någon enda röst, som höjt sig till förmån för den talrika och jemt tillväxande folkklass, midt ibland oss, hvilken består af statdrängar — en folkklass, hvars uppkomst sammanfaller med början af det systems tilllämpning i afseende å jordens skötsel och fördelning i brukningsdelar, som nu till skada för enskilda och till ingen båtnad för det allmänna florerar. Innan ännu en mångårig vana att se det tilltagande eländet mutat rättsmedvetandet, innan ännu den föreställningen på tystnadens väg gjort sig gällande, att staten icke har skyldighet att blanda sig i enskildas affärer som grunda sig på det fria aftalet och förekomma den svages förtryckande af