Dagens Nyheter – 30 december 1870, sida 2

En engelsk korrespondent skrifver från kron prinsens af Preussen hufvudqvarter i Versailles den 18 dennes, bland annat: I går försiggick i Versailles en begrafning, något olik de vanliga liktågen från lasarettet, men dock i samma stil) hvarmed stadens invånare blifvit förtrogna i följd af det idkeliga, sorgliga upprepandet at dessa ceremonier. Det var en eskort af preussiskt infanteri och en preussisk musikkår, som under sorgmusik långsamt visade vägen till grafven. Derefter följde en likkista, öfverbredd meden trefärgad fana, på hvilken låg en fransk officers värja och röda mössa och många lagerkransar, ditlagda af vänliga händer. Det var stoftet aflöjtnant Godard vid franska 42:dra regementet, som af en trupp invalider (hvilka här iblapd sina fiender betiena de sårade) fördes till sitt sista hvilorum. Folk af alla slag hade infunnit sig för att bevisa den aflidne den sista hedersbetygelsen. General von Voigts-Rhetz, kommendant i Versailles, gick allvarlig bakom kistan i full uniform och bärande alla sina ordnar; efter honom följde tyska officerare och franska civile, franska officerare, tydligen fångar, och stadens franska myndigheter. Hr Rameau, mairen, gick straxt efter den preussiska kom mendanten och en skara välmenande folk frän staden hade infunnit sig i djup sorgdrägt. Den unga löjtnanten hade, svårt sårad, fallit vid utfallet den 2 december och efter flera dagars svåra plågor aflidit i en by nära Ver sailles. Han tillhörde en af de mest ansedda familier i staden och hans slägtiogar hade skyndat att genom sina ömma omsorger förljufva hans sista stunder. Ack, han hade lidit förfärligt, ty ban föll på ett sådant ställe att det var svårt att komma till honom och han låg, såsom jag hörde, från den 2 till den 5 december i den skarpa köld, som då var rådande, och det var ett underverk att han ännu var vid lif då han slutligen infördes; båda hans ben vero förfrusna och han fick Jida en hel vecka innan han förlossades. Detta är blott ett fall bland många. Tusentals ha utanför Paris och Loires stränder lidit på samma sätt; men då man hör en sådan berättelse om någon viss uppgifven person, förefaller den för ohygglig att vara sann. Att ligga der natt efter natt, hjelplös och frysande, är ett sorgligt slut på alla ett fälttågs förhoppningar — ett högt pris, men icke för högt att gälda för ett älskadt fiderneslands räddning. Hur många fransmän och tyskar ha icke med gladt mod betalt denna gärd under de sednaste dagarne! x x På två f. d. kejserliga generaler har regeringen nyligen tillämpat helsosamma exempel. Brigad-generalen Morandy, kommenderande 1:sta brigaden af 3:dje divisionen af 16:de armkåren,har blifvit afskedad: för ådagalagd oduglighet på slagfältet. Divisionsgeneralen Sol, kommenderande 18:de divisionen, har blifvit afsatt derför att han alltför brädstörtadt utrymt Tours. Denna general Sol är måg till hr Gouin, f. d. senator och stor bankir i Tours. Att han, af fruktan för att blottställa sin svärfaders egendom, alltför hastigt utrymde Tours, bevisas af det faktum, att fienden aldrig kommit Tours närmare än Montrichard och nu står t. o. m. längre tillbaka. LIndependance har från Lyon erfarit att inom dervarande stadsfullmäktige väckts en motion om att fullmäktige måtte afgifva en resolution, i hvilken den önskan uttryckes att Garibaldi måtte utnämnas till medlem af . nationalförsvarsregeriogen. Till samma tidning skrifves fån Perpignan den 16:de, att 61 friekyttar från östra Pyreneerna ställts inför krigsrätt för myteri och visad feghet inför fienden. : Från Antwerpen berättas om ett nytt flyktförsök af de i dervarande fästen inspärrade franska soldater. I fästet nr 3 befinna sig turcos. Dessa afrikaner hade försökt att gräfva en underjordisk gång, för att derigenom komma på flykten. Men fistena äro omgifna med gräfvar, som äro fyllda med vatten. När nu vattnet steg, inträngde det i kassematten och turcos sväfvade i fara att drunkna, hvarför de gjorde ett förfirligt larm och slogo sönder dörrar och luckor. När vakten kom, uppstod en gräslig trängsel vid utgången. Officerarne hade största möda att hålla turcos i styr, och under tumultet beredde sig 15 tillfälle att undkomma, och hafva ännu icke ertappats. De öfriga affördes till ett annat fäste. En belgisk legationssekreterare, som just nu undkommit från Paris till Brässel, säger, att personer af hans sambällsställving i Paris nu först börjat reducera sina måltider. — Så berättar Göteborgs Handelstidnings korrespondant I Tandan I ott hvaf af dan 22 danneg