Dagens Nyheter – 30 december 1870, sida 2

-— Ldd mottagit ett par bref från Rom, från fröken v. Dörben. Dessa hade hon inte kysst. Hon drog några djupa andetag och läste: Älskvärdaste mamsell Gundla! Er landsman, er vän och trogne bordskamrat tyckes alldeles ha öfvergifvit er. Öfvergifvit utan att ens säga farväl. Kan man vara mera oartig? — Jag ber, för att rädda mitt rykte som kavaljer, att få med några ord förklara mig. Madame Regnier yttrade några skarpa ord så högljudt, att de kringstående drogo på munnen, och då jag aldrig fruktat någonting så mycket som att synas löjlig, svarade jag den lilla koketten i samma stil och med samma skärpa, ehuru jag konvoluterade mina fraser i den sirligaste artighet. Hon påstod sig vara ert ombud och tala i ert namn, och förebrådde mig en påflugenhet, som illa anstode en gentleman. Jag sökte en bekräftelse på lagligheten af hennes ambassad i era ögon, men ni höll dem nedslagna. Jag kunde ingenting läsa i själens skönaste bok. Också madame Lateur har visat mig den mest deciderade köld vid mitt flyktiga besök i dag i hennes magasin. Hon behandlade mig inte ens som kund, och detta betyder mer än mycket, ty om en fransyska också såge sin dödsfiende på besök i en affär, skulle hon förstå att le, medan hon gagnerade och — hatade. Jag bönfaller om en förklaring på denna