Dagens Nyheter – 30 december 1870, sida 2

sande, mot en ung qvinnas blygsamhet! Hvad skulle hennes far Bäga om en dylik handling, denne far, som hon med fantasiens ögon såg så lifligt framför sig, att hon ibland hviskande samtalade med den älskade vännen? Gundla skulle flytta sitt nattduksbord, hvilket hon rubbat under sina spaningar rörande tapetdörren, tillbaka till sin plats vid hufvudgärden. Då upptäckte hon på brickan bredvid vattenkaraffinen ett bref, adresseradt till henne och utan poststämpel. Stilen var henne alldeles obekant. Hon öppnade brefvet och hennes blickar ilade genast till underskriften. Fingal Elghjerta. Hu! Så det spratt till i den unga flickans hjerta, och hur detta började bulta så häftigt, som om någon fara vore på färde. Gundla försökte le åt denna sin våldsamma sinnesrörelse, som hon omöjligen kunde för sig sjelf förklara, lika litet som den häftiga kyss, hon utan att tänka derpå tryckte på papperet. Men detta var väl-blott en handling under distraktion, ty hon hade under hela sitt vistande i Paris endast mottagit bref från sin far eller :små bröderna, och dessa bref hade hon ju alltid kysst, innan hon läste dem. tSåledest — resonnerade Gundla med sitt hjerta — var den här kyssen endast en liten distraktion, ingenting annat. Hon glömde alldeles bort att hon också